Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS PÅ SKOOSMADEN. 191
hade lian gjort det. Var det inte för hans
skuld, som länsmannen tog vår enda mjölkeko
— tog mjölktåren ur munnen på mina små
fattiga barn! — Jag blef allt bittrare i mitt
sinne. Jag glömde rent, att jag själf inte var
utan skuld. — Tvi, för att en sådan bof skall
få lefva! tyckte jag. Han hade inte mer hjärta
i sig än. elden, som förtär allt, som han
kommer åt. -
Under detta såg jag, hur elden flammade
upp ur en hög längst borta vid skogsbrynet.
Nu slog en låga sig öfver och slickade ett tag
i ljunget. Det fnurrade till, ljunget började
brinna. Jag ville stråks springa upp och döfva
elden, men jag orkade inte. Det kom en sådan
led tanke öfver mig — nu igen. »Röde räfven
lefver än,» sade jag. »Röde räf ut — nu är du
min!» sade jag, jag kunde knappt hålla
§ff från att skratta, »Hå, hå! Nu är jag
mäktigare än Björn själf, nu rår jag öfver hele
skogen.» — Det smattrade i ljunget, det började
fräsa och spraka i enebuskarna — lågorna
hoppade undan för undan. Jag var som ifrån mina
sinnen — jag gömde hufvudet i händerna. Det
«*des, sora om jag på en gång fått kasta ur
H a^* svårt och styggt, som jag gått och
ill På under åratal. »Låt det gå! Låt det
■jj tä&kte jag. »Inte behöfver jag vaka, när
B hHI^ vakar. — Nu går takåsarna, ha, ha!
■ ■ inte ha tjugufäm riksdaler för hvar,
Bfi§ B dem, min far!» — Det gick rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
