Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
berätta, att Strömmer i sin ungdom varit förälskad
i Mias mor. Han Yar fiolist och hade gått och
spelat duetter med henne, tills en dag hans mor sade
honom:
»Axel, du går väl inte och tittar för djupt i
Ann-Charlotte Dufbergs vackra ögon? Hon är
nämligen lör länge sedan bortlovad till handlande Runer».
Då lade han upp fiolen i ett skåp och tog sedan
aldrig mer ett stråkdrag på den.
Han glömde aldrig Ann-Gharlotte, och han blev
ungkarl för livet. Då hon vid 50 år blev änka efter
en man, som låg i vidlyftiga affärer, blev Strömmer
förmyndare åt Mia, och det var till väsentlig del hans
förtjänst, att affären realiserades så förmånligt, att
fru Ann-Charlottes förmögenhet blev för stadens
förhållanden ovanligt stor.
När Strömmer behövde en tidningsman som
redaktör för sin tidning och Gellertz sökte, fick han
höra talas om dennes kärlekshistoria. Det gav
honom strax sympati för Gellertz och bidrog i sin mån
till, att Gellertz engagerades. Strömmer visste, huru
en sådan historia rår på en man; han visste huru
den skulle tas, och han tänkte att han kunde vara
denne unge man till särskild nytta just emedan han
förstod honom.
Emellan dem hade förhållandet sålunda aldrig
varit endast arbetsgivare och engagerad, utan
alltid vänskapligt.
Då Gellertz nu kom in, fann han Mia före sig
där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
