Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
skatten? Den utgjorde vi i all huvudsak i fonr av
naturaprodukter, som vi själva åstadkommit, eller i
dagsverken med eller utan dragare. Vi hade
genomfört självhjälpen - och alltså oberoendet — så gott
som fullständigt. Byggde vi ett hus, så köpte vi
knappt något därtill, inte ens spiken. Den kan mon
reda sig utan, och vi kunde i värsta fall tillverka
den själva. Våra redskap slöjdade vi själva. Våra
kläder voro helt och hållet hemgjorda: ullen, av
egna får, spanns hemma. Tyget vävdes hemnig.
Skräddaren, som var en sorts sockenämbetsman,
kom hem med sina gesäller och sydde kläderna.
Han tog gärna säd, ved, hö eller dylikt i likvid-».
»Något fingo ni väl i alla fall ha från staden?»
»Det var verkligen obetydligt. Något
helgdags-stass, silver, husgerådssaker o. dyl. av för våra
förhållanden dyrbarare art. Hnnars inte. Vi stodo inte
och ödmjukade oss på torget. Fingo vi inte sälja
utan att vår självaktning kränktes, så fick det hellre
vara. Vi avstodo blott det, vartill pengar behövdes».
»Nå, vad var det då, som knäckte ryggen på
dessa styva bönder?»
»Det var staden, som gjorde förarbetet. Ändra
krafter tillkommo sedan och fullbordade verket».
»Staden?» utbrast Mia.
»Det enda verkliga arbetet är att åstadkomma
sådant, som fyller naturliga behov. I staden lever
man alltigenom onaturligt. Man arbetar inte med
kroppen. Älltså bli de stackrarne sjuka. Så kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
