Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän politisk öfverblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan de gamla turkiska lydlanden Serbien, Moldau och
Valakiet redan under en föregående tid, väsentligen genom
det mäktiga Rysslands tillskyndan, vunnit en af Turkiet mera
oberoende ställning, hvilken sedermera i kraft af
parisfredens (1856) bestämmelser ställts under samtliga
stormakters beskydd, och Moldau och Valakiet på egen hand
sammanslutit sig till ett furstendöme, som erhöll namnet,
Rumänien [1] , kommo nu genom berlinkongressens beslut
Serbien och Rumänien i åtnjutande af fullkomlig själfständighet
och oberoende. Rumänien måste dock afstå sin andel
af Bessarabien till Ryssland, som därigenom åter fick
tillträde till Donau, hvarifrån det genom nämnda fred i Paris
blifvit uteslutet. Den osunda och blott delvis odlingsbara
kuststräckan Dobrudscha söder om Donau blef Rumäniens
ersättning.
Montenegro eller Svarta bergens land, som väl
egentligen aldrig varit af Turkiet varaktigt underkufvadt, skulle
likaledes, med någon förstoring, blifva ett fullt
själfständigt furstendöme.
Bosnien och Herzegovina skulle enligt kongressens
bestämmelser besättas och förvaltas af Österrike, men
huruvida denna anordning skulle anses såsom endast tillfällig
eller innebära etM varaktigt besittningstagande, lämnades
oafgjordt.
Bulgarien skulle utgöra ett själfständigt men till
Turkiet skattskyldigt furstendöme med kristen regering; dess
furste skulle fritt väljas af befolkningen, dock så, att valet
skulle bekräftas af sultanen med stormakternas samtycke.
Balkankedjan skulle utgöra dess södra gräns.
Den af bulgarer bebodda, söder om Balkankedjan
belägna provinsen Östrumilien skulle hafva en från det öfriga
Turkiet afskild ställning så till vida, som det skulle hafva
egen förvaltning och nationalmilis. samt en kristen guvernör,
hvilken skulle på 5 år utnämnas af sultanen med
stormakternas samtycke. Under iakttagande af dessa och vissa
andra bestämmelser skulle emellertid sultanen där behålla
sina höghetsrättigheter såsom landets herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
