Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfverblick af det allmänna tänkesättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
NYA HISTORIEN EFTER 1815-
obestridda och obestridliga fakta af så underbar natur, att
betraktaren, studsande, tycker sig stå vid det timligas gräns,
vid randen af det öfversinnligas töckenhöljda rymd och däri*
från beröras af det stora okända, dit anden med
oemotståndlig makt känner sig dragen. Men därmed är den
orolige frågaren, den åt sig själf lämnade människosjälen, endast
ställd inför nya gåtor, nya obegripligheter, utan att vinna
någon tillfredsställelse beträffande vårt väsens innersta
angelägenhet, den att få veta, huruvida det personliga lif, som
här omedvetet och ofrivilligt tändts, är ett lif för stunden
eller för evigheten. feff
Men religionen, kristendomen löser ju mildt dessa gåtor
och sprider »ljus öfver griften». Nej, vår religionslära är en
tro, icke bevis för en tvifvelsjuk värld. Det alltmer
fordrande förståndet vill nu veta. Det ligger för den otåliga
tanken en onaturlig motsägelse däri, att medan det sinnliga
förståndet icke utan skäl förhäfver sig öfver eröfringar snart
sagdt utan gräns, är det förstånd, som vill veta, hvad meningen
är med den stora tillställning, som kallas skapelsen, och
hvad människan egentligen här i världen har att beställa,
liksom ställd inför en mörk vägg;. Det nutida förståndet
är i detta afseende lika vanmäktigt som den grekiske
hed-ningens, hvars vetandes hufvudsumma innefattades i den
ryktbara satsen: panta rei (allt flyter), eller med andra ord:
alltings obeständighet, förgängelsen är det enda sanna, det
enda vi med visshet känna. Det är iu således tydligt —
så lyder på djupet mång tusendens fortsatta, uppstudsiga
tankegång —, att den store Tänkare, som vi nästan tvingas
att anse hafva tänkt skapelsens och världsutvecklingens
omätliga tanke, antingen icke vill upplysa oss om sin mening
eller också i själfva verket finnes till endast i vår egen
inbillning; huru, som helst, äro vi af honom lämnade i sticket,
hemfallna åt slumpen, »atomernas lek», och hafva ingen
annan verklighet att hålla oss till än den oss här gifna.
Och tviflet, det kränkta, upproriska förståndets tvifvel,
hjärtrötternas gnagande Nidhögg, har så mycket mer tillväxt i
styrka, som den alltmer öfvade och skärpta intelligensen
till en fast otrolig grad uppdrifvit sin synförmåga just i af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
