Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND. 231
Beträffande sin ställning såsom världsmakt och såsom
kulturstat med stora politiska uppgifter har Ryssland under
Alexander III» regering med ifver arbetat, på utvecklingen
af sina hjälpkällor och utan buller vidgat sin makt. Det
mest storartade företaget till främjande af rysk
kraftutveckling var den började anläggningen af den a. k. transsibiriska
järnvägen med Vladivostok vid Stilla hafvet till utsedd
ändpunkt, ett arbete som dock ännu icke hunnit fullbordas.
Den allmänna öfverblicken har visat oss Rysslands
uppträdande på Balkanhalfön och framgångar i Asien. Från
Konstantinopel var Ryssland visserligen fortfarande utestängdt
genom det västra Europas i tvenne stora krig tydligt uttalade
portförbud. I Asien däremot mötte inga väsentliga hinder.
England syntes taga saken tämligen lugnt. Mot Tyskland
och Österrike iakttog Alexander en på det hela tämligen
stram hållning, och förstnämnda makters visade benägenhet
att gynna Bulgarien föranledde den vredgade Alexander att
vid sina västra gränser företaga truppsammandragningar,
hvilka sågo mycket hotande ut. Tullstriden med Tyskland
ökade spänningen. Under sådana förhållanden inträdde den
i ögonen fallande ömma vänskapen mellan Ryssland och
Frankrike, som ännu fortfar och bildar en motvikt mot
trippelalliansen och England. Alexanders politik var dock
under allt detta, fredlig, och Europa torde med skäl kunna
räkna honom till berömmelse, att under hans regeringstid
världsfreden bevarats. På slutet af sin regering gjorde
också Alexander eftergifter i sin protektionistiska tullpolitik,
och i förhållandet till Tyskland inträdde en blidare
stämning. Efter långvarigt njurlidande dog Alexander på
lustslottet Livadia på Krim.
Nikolaus II, Alexander Hirs son och efterträdare,
började med att bland sitt folk uppträda med en flärdlöshet
och öppenhet, som ingaf framåtskridandets vänner de bästa
förhoppningar. Dessa skulle dock snart förkväfvas genom
ett af kejsaren i fullständig själf härskarstil hållet tal till en
uppvaktande deputation, och af kejsarens manifest vid
kröningen i Moskva erhöll hans folk fullt besked om hans
regeringssystem. Manifestet berörde ej med ett ord de
[-Truppsam-mandxagningar-]
{+Truppsam-
mandxagningar+}
i västra
Ryssland 1885.
De ömsesidiga
flottbesöken
1891 och1893.
Alexander III
död 1 nov.
1894
Nikolaus II
1894—
Kejsarkröning
26 maj 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
