Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket i konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbruket i konsten
873
ningar äro en enastående
kulturhistorisk bilderbok och ha i
allmänhet ett stort konstnärligt värde. —
De grekiska vasmålningarna
utgöra ett motsvarande
åskådningsmaterial i fråga om grekernas liv
under de två årtusendena närmast
före Kristus. Men Grekland var
inte ett åkerbruksland, och
bondemotiven äro därför ganska
sällsynta. Bland undantagen märks en
glad och frodig svinaherde, som bär
vinlägeln på en käpp över axeln. —
Medeltidens konst stod
huvudsakligen i religionens och kyrkans
hägn. Adam som gräver och Eva
som spinner i Härkeberga kyrka i
Uppland äro vanligt bondfolk från
1400-talet. Hushållsarbete,
jaktscener och andra allmogemotiv
förekomma rikligt i svenska kyrkor
från denna tid. En på pergament
skriven almanacka från år 1399
visar i tolv bilder arbetet på en
gård under årets lopp. Ett rikligt
bildmaterial erbjuder också en
handskrift av Magnus Erikssons
allmänna landslag, där
begynnesle-bokstäverna till varje balk äro
prydda med bilder av folkets
dagliga liv, till exempel fiske, plöjning,
hökörning. Slutligen må nämnas
den rikt illustrerade ”Historia om
de nordiska folken”, som den
landsflyktige katolske biskopen Olaus
Magni gav ut i Rom år 1555.
Ungefär samtidigt verkade Albrecht
Dürer i Tyskland. Hans
träsnitts-serie om Jungfru Marias liv visar
i själva verket hur tyska bönder
levde omkring år 1500, och i
kopparsticket Den förlorade sonen är
det en tysk bonddräng, som ber sin
bön medan svinen böka kring
gödselstaden på en typisk tysk
bondgård. Under 1500- och 1600-talen
ha några nederländska och
flamländska målare skildrat böndernas
liv, men huvudsakligen framställt
krogliv, slagsmål, bröllop och
and
ra fester. Peter Brueghel d. ä.,
kallad Bondbreughel, och Adrian
Brouwer torde vara de främsta i
denna genre. — Den första
verkliga bondmålaren var fransmannen
och bondsonen Jean Fran§ois
Mil-let (1814—1875). Han såg
människan som en del av naturen, och
hans Såningsman och Sädessållare
äro riktigt livslevande bönder, inte
som under de närmast föregående
århundradena roliga eller enfaldiga
figurer, sedda ur de högre
klassernas synvinkel. Millets tavlor rönte i
början föga uppskattning. Man
anmärkte på det för den tiden
ovanliga motivvalet och tyckte att hans
människor voro fula. Detta
föranledde Millet till en
programförklaring, i vilket han präglade mottot
”Skönhet är uttryck”. Mest känd
av hans målningar är
Aftonringning, som är en av konstens mest
utsökta framställningar av
begreppet andakt. Den förekommer
tyvärr ofta i dåliga reproduktioner.
Påverkad av Millet men utan hans
mystiska läggning har Camille
Pi-sarro enkelt och med djupt allvar
skildrat arbetet med jorden i ett
stort antal målningar. — Millet var
mer tecknare än kolorist.
Motsatsen gäller om den i Frankrike
verksamme holländaren Vincent van
Gogh (1853—4890). Solskenet
flödar över hans böljande sädesfält,
man tycker sig höra axen prassla
och känna doften från
blomsterrabatter och trädgårdssängar. På van
Goghs tavlor spela människorna en
underordnad roll. De smälta in i
landskapet lika naturligt och
självklart som träd och blommor,
sädes-kärvar och halmstackar. — Det
franska friluftsmåleriet,
impressionismen, påverkade i hög grad de
unga svenska målare, som under
senare hälften av 1800-talet
studerade konst i Frankrike. De flesta
av dem anslöto sig till den mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
