Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knopp - Knopplök - Knott - Knutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knopp — Knutar
963
Knopp. En knopp består av en liten
stamdel omgiven av unga
bladämnen. Vanligen äro knopparna
”nakna” men hos träd och buskar i
kalla klimat täckas knopparna av
knoppfjäll, dvs. fasta, hårda blad
överdragna av hartsliknande ämnen
eller hårbeklädda. Knoppfjällens
uppgift torde framför allt vara att
skydda knopparna mot uttorkning.
Knoppar förekomma normalt dels
i stammarnas och grenarnas
spetsar, dels i bladvecken. S. k.
biknoppar eller adventivknoppar kunna
anläggas även på andra delar av
stammen, på roten (upphov till
rotskott) och på bladen (jfr
trädgårdsmästarnas bladsticklingar av
ex. begonia). Hos träd och buskar
komma en stor del av de anlagda
knopparna ej genast till utveckling
utan förbli vilande, ofta i åratal.
Dessa s. k. ”sovande” knoppar eller
”ögon” utvecklas först sedan
översittande stamdelar skadats eller
skurits bort (jfr skottuevecklingen
på beskurna träd). Om
groddknop-par, se d. o. D. L.
Knopplök kallas ibland de
groddknop-par (se d. o.), som förekomma i
blomställningarna hos en del
lökarter. D. L.
Knott, se Tvåvingar.
Knutar. Den yrkesman som i sin
dagliga gärning har alldeles särskilt
stor anledning att syssla med
repgods är sjömannen. Inom
sjömansyrket har också utbildats en mängd
sätt att sammanfoga och behandla
tågvirke. En hel del härav kan
vara av stort värde för lantmannen
att känna till. Beträffande vården
av repgods gäller främst att
skydda det mot röta och uppspjälkning.
Röta befordras här liksom ifråga
om andra material av olämplig
fuktighet. Repgodset bör därför i
möjligaste mån hållas torrt (och
rent) men framför allt får det ej i
fuktigt tillstånd rullas ihop i
kompakta härvor eller hängas in i små,
ovädrade förvaringsrum.
Uppspjälkning förhindras bäst genom
”tagling”. Hur tagling går till
framgår av fig. 1.
Sammanfog-ning av tågvirke kan vara tillfällig
och sker då medelst knutar,
knopar eller stek. För varaktig
sam-manfogning användes splitsning.
Fig. 1. Taglingsknut. T. v. Parterna särskiljas ett stycke i ena ändan. Del 1 böjes
ned mellan del 2 och 3, så att det bildas ett öga, A. — I mitten. Del 2 böjes ned
över del 1. — T. h. Del 3 böjes över del 2 och stickes genom ögat A, varefter
parterna stramas åt en efter en, tills knopen är stadig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
