Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvistning - Kvistningsredskap - Kvitten - Kväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvistningsredskap — Kväve
1067
Kvistsåg, lämplig för högre, och
klövsax för lägre sittande grenar.
som skola kvistas väljas bland de
rakaste och bästa och endast så
stort antal, som man beräknar
skall kunna stå kvar till dess de
äro fullt utvuxna, kvistas. Man
skiljer mellan grönkvistning, då
man även tar bort levande, ännu
gröna kvistar, och torrkvistning,
då endast redan torkade grenar
tagas. Grönkvistning fordrar större
kunnighet och tar i regel även
längre tid samt ger osäkrare resultat
än torrkvistning, men kan dock i
vissa fall vara på sin plats.
Kvist-ningen göres bäst med speciellt
därför konstruerad såg, men även
olika typer av kvistknivar
förekomma. Viktigt är att grenarna
kapas jämnt, fint och tätt intill
stammen, dock utan att barken
skadas. Kvistningen bör ske så
högt att en kvistren stock kan
erhållas ur trädet, och göras så
tidigt att stammarna ej nått grövre
dimensioner än 4—5 tum i
brösthöjd. Kvistning är, jämte
röjnings-gallring och dikning, synnerligen
lämpliga reservarbeten för
arbetskraften vid våra skogsägande
jordbruk. A. P.
Kvistningsredskap, se Kvistning.
Kvitten, se Prydnadsbuskar.
Kväve, grundämne med kemiskt
tecken N, är en gas, vilken vid låg
temperatur kondenseras till en
vätska med kokpunkten —196° C.
Fyra femtedelar av den oss
omgivande luften utgöres av fritt kväve,
likväl är den viktdel av den oss
tillgängliga jordskorpan inklusive
atmosfär och hav, vilken utgöres av
kväve endast ca 0,02 %. En
väsentligt mindre mängd kväve än vad
som innehålles i atmosfären finnes
bunden huvudsakligen i form av
salpeter, ammoniak och
äggviteför-eningar. — Fritt kväve är lukt-,
smak- och färglöst och mycket
reaktionströgt, underhåller ej
förbränning och ingår endast med
svårighet föreningar med andra
ämnen. Vissa metaller, såsom
magnesium och kalcium binda dock lätt
kväve. Även kalciumkarbid
reagerar vid högre temperatur med
kväve under bildning av
kalciumcyana-mid (se Cyanamid), under
frigörande av kol, vilken reaktion
utnyttjas tekniskt vid framställning
av konstgödselmedlet kalkkväve.
Av större betydelse är kvävets
förmåga att under inflytande av vissa
i små mängder närvarande ämnen
(katalysatorer) såsom järnoxid
eller ännu bättre uran eller
molyb-denhaltigt järn förena sig med
vät-gas till ammoniak vid högt tryck
(ca 200 atm), och förhöjd
temperatur (ca 400° C). Enligt denna
metod (Haber—Bosch-metoden)
framställes mycket stora mängder
kväveföreningar. Den först
framställda ammoniaken kan nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
