Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mosskulturföreningen, Svenska - Mosslagg - Mossodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1270
Mosslagg — Mossodling
den sammanslagna föreningens
verksamhet i Statens
lantbruksför-sök. B. W-n.
Mosslagg, se Mosse.
Mossodling har bedrivits i Sverige
sedan lång tid tillbaka. Till en
början var hackning och bränning den
metod, som förberedde och
möjliggjorde dessa markers användning
för jordbruksändamål. De askrika
jordslagen, gyttje- och kärrjordar,
kunde till en början lämna
relativt god avkastning, men den på
alla växtnäringsämnen fattiga
mossjorden kunde icke med detta
förfarande bli lämplig för odling
av kulturväxter. Sedan de
utvecklade kommunikationerna i medio
av förra århundradet möjliggjort
transport av kalk och sedan
konst-gödselmedlen blivit tillgängliga
fick mossodlingen ett kraftigt
uppsving. Dessa förhållanden jämte
förbättrad odlingsteknik,
framförallt tillgången till traktorer och
lämpliga redskap för
sönderkör-ning av den ofta svårbehandlade
mossytan, har gjort, att numera
avsevärda arealer näringsfattiga
mossar kunnat omvandlas från
im-pediment till bördiga åkrar och
betesängar. Av Sveriges ca 5,8 milj,
ha torvmarker beräknar man att
ca 600.000 ha äro odlade och
odlingarna ökas varje år, där
förutsättningar för denna odling finnas.
— Mossjordarnas odlingsvärde
betingas i huvudsak av
förmultning-en och inblandning av fiber samt
av mäktigheten. Den för nyodling
bästa typen av mossar är den, som
har en jämn och fast yta och en
medelmåttigt förmultnad torv och
som innehåller en riklig mängd
fiber till ca 0,5 m djup. Den jämna
ytan är värdefull, enär den icke
drager någon kostnad för
planering. Dessutom sker sättningen
likformigt hos en sådan mosse. En
av naturen ojämn mosse sätter sig
däremot ojämnt, även om den
jämnas fullständigt vid odlingen.
Fiberhalten ökar bärigheten. De
vanliga åkerbruksväxterna tränga icke
med rötterna djupare ned i
mossjorden än denna blivit bearbetad
och försedd med
växtnäringsämnen. I detta avseende skilja sig de
odlade mossarna avsevärt från
odlade kärrmarker med
välhumifie-rad, näringsrik torv, där
växtröt-terna söka sig ned ända till
grundvattennivån, även om denna ligger
relativt djupt. Växternas
vattenförsörjning på den odlade mossen blir
därför beroende av
nederbörds-mängden under vegetationstiden.
Är denna otillräcklig, måste
vattenförrådet i jorden komma till
hjälp. Kapillariteten är emellertid
låg hos mossjorden, endast 50—60
cm lyfthöjd, varför grundvattnet
icke får sänkas för djupt. Från
praktisk växtodlingssynpunkt är
det fördelaktigast att sänka
grundvattnet så mycket, 0,80—0,90 m,
att marken bär dragare och
betande djur och sedan genom
särskilda åtgärder, hård vältning och
jordkörning, förbättra jordens
kapillära egenskaper. Dikningen
ut-föres mest som täckdikning,
numera nästan alltid med rör av tegel
eller trä, ultraröret eller
trätrummor. Dikesdjupet tages i allmänhet
till minst 1,00 m, och avståndet
varierar efter jordens
beskaffenhet och traktens nederbörd mellan
16 och 20 m. Ytans behandling sker
först medelst planering för hand,
där sådan erfordras, därefter
medelst harvning: spadharven,
spadrullharven, rullharven,
tall-riksharven, fjäderharven och
kulti-vatom ha alla med växlande
framgång använts för detta arbete. På
platser, där tjälen i mossen blir
nog kraftig, begagnas denna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
