Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mältningsgrad - Märgborrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1294
Mältningsgrad — Märgborrar
Mältningsgrad. Spannmål, som
utsät-tes för fuktighet, börjar mälta och
sedermera också gro. Härvid
omvandlas genom medverkan av vissa
ferment eller enzymer kärnornas
stärkelse och äggvita, vilket
inverkar på spannmålens användbarhet
som kvarnvara. Som mått på
mält-ningsgraden användes tidigare
endast det indirekta sättet att
bestämma halten av grodda kärnor.
Då emellertid en del av de
ovannämnda förändringarna försiggår,
innan groddarna börjat skjuta ut,
användes numera en mera exakt
kemisk metod, utarbetad av
överingenjör G. Molin, varvid man
räknar med s. k. Molinenheter.
Spannmål med mer än 2 % groddar
kärnor eller för vete mer än 32 och
för råg 35 molinenheter räknas
normalt ej som leveransgill.
G. N. L.
Märgborrar äro medelstora,
mörkbruna barkborrar, som skilja sig
från andra representanter av
denna familj genom sitt egenartade
näringsgnag. De nykläckta
skalbaggarna flyga nämligen från
ut-vecklingsplatserna till tallkronorna
för att där borra sig in i skotten,
vilka de urholka. Dylika angripna
skott brytas vanligen av och falla
ned till marken. I de av
märgborrar hemsökta trakterna kan man
på hösten finna mängder av
sådana avbrutna skott på marken. I
Sverige förekommer två arter:
Den större märgborren och den
mindre märgborren. Den större är
3,5—4,5 mm lång, mörkbrun. Den
svärmar tidigt på våren och
angriper stubbar, tjockbarkiga delar av
liggande tallstammar samt
sjukliga eller undertryckta stående
träd. Gångsystemet består av en
längsgående ca 10 cm lång
modergång och ett 50-tal slingrande
larvgångar. Larverna äta mellan
barken och veden och förpuppa sig
under högsommaren inuti barken.
Pupporna kläckas i augusti och de
nya skalbaggarna lämna trädet och
utöva sitt näringsgnag i
tallkronorna ända till senhösten. De
övervintra i barken på nedre delen av
stående grövre träd. Den mindre
märgborren är mycket lik den
föregående, men är något mindre och
har vanligen rödbruna täckvingar.
Den svärmar samtidigt med den
större, men angriper i motsats till
denne i regel endast tunnbarkiga
delar av tall. Även gångsystemet är
annorlunda i det att modergången
är tvärställd och utgöres av två
armar, vilka utgå från en
gemensam ingångskanal. Larvgångarna
äro mycket korta, vinkelräta mot
modergången. Förpuppningen sker
i splinten och skalbaggarna lämna
virket något senare än större
märgborren. Näringsgnaget utövas
på samma sätt som hos den
föregående arten. Märgborrarna höra
till våra allmännaste barkborrar
och uppträda ofta i stora mängder,
särskilt på färska byggen eller i
närheten av sågverk,
brännveds-upplag eller sådana platser, där
virke får ligga kvar obarkat över
sommaren. Den huvudsakliga
skadegörelsen förorsakas av
skalbaggarnas gnag i kronorna, varigenom
träden berövas både barrmassa och
kottar. Efter härjningar av andra
skadegörare såsom tallmätaren,
tallflyet m. m. kunna emellertid
märgborrarna åsamka förluster
genom att angripa och döda de
försvagade träden. Mindre
märgborren är dessutom skadlig genom det
att den överför blåytesvampar till
de angripna träden. Den
effektivaste metoden att förebygga
angrepp är att forsla bort allt
grov-barkigt avfall ur skogen samt
helbarka stubbarna före
snösmältningen. Kan detta ej utföras, bör
barkningen utföras i mitten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
