Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slaktförlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1572
Slaktförlust
köttet får säljas. Däremot ingår
sidistret på svin i slaktvikten.
Huruvida en återgång till förut
gällande princip att inräkna allt på
själva slaktkroppen fastsittande
fett i slaktvikten kommer att ske,
när gällande krisförordningar
upphört, är osäkert. —
Slaktförlustens storlek är för samma
djurslag beroende av flera olika
faktorer. Först och främst inverkar
givetvis under vilka förhållanden
den levande vikten fastställts. Har
vägning skett strax efter det
djuret utfodrats, blir slaktförlusten
naturligtvis större än om levande
vikten fastställts på ”tom mage”.
I än högre grad är köttigheten och
gödningsgraden hos djuret
avgörande för slaktförlustens storlek.
Två lika stora djur kunna skilja
sig i hög grad beträffande
köttighet och gödningsgrad och
följaktligen även ifråga om vikten och
trots detta ge i det närmaste
samma vikt ”slaktavfall”.
Slakt förlusten blir desto större
ju köttfattigare och magrare
djuret är, eftersom ” av
fallsvikten’’ utgör en större procent av
den levande vikten än ifråga
om köttiga, feta djur.
I nedansteånde tabell angives den
ungefärliga slaktförlusten i proc,
för olika djurslag och klasser:
— Variationen kring dessa unge-
färliga medeltal är givetvis
betydande och såväl högre som lägre
slaktförluster än de här angivna
förekomma. Sålunda är det ju
utan vidare klart, att ett äldre
magert djur, som strax före
väg-ningen förtärt större mängder
”tungt foder”, rotfrukter,
grönfoder e. d. och som kanske är
hög-dräktigt, kan uppvisa en enorm
slaktförlust, under det att yngre,
välgödda, icke dräktiga djur, som
vägas ”på tom mage”, kunna visa
avsevärt lägre slaktförluster än
ovan angivna medeltal. — Då en
mångfald faktorer påverka
slaktförlustens storlek, är det alltid
vanskligt att försöka uppskatta
slaktvikten av ett levande djur och
detta gäller naturligtvis i än högre
grad, om, som i allmänhet vid
dylika beräkningar är fallet, icke
heller den levande vikten är känd.
Man har då ingen säker
utgångspunkt för beräkningen och
felmöjligheterna bliva följaktligen
mycket stora. Givetvis har den
större jordbrukaren, som från sin
besättning årligen säljer ett
relativt stort antal slaktdjur, bättre
möjligheter att bedöma slaktvikten
av sina djur, då han efterhand får
ett begrepp om den ungefärliga
slaktvikt, djur av vissa storlek och
typ bruka uppnå, än den mindre
jordbrukaren, som endast avyttrar
ett fåtal slaktdjur pr år. Detta
gäller dock endast under
förutsätt
Djurslag
Klass
Ex. pr. I II III IV
Kor ........................... 47 52 56 60 65
Äldre tjurar................... 45 50 55 — —
Kvigor, stutar, yngre tjurar 44 48 54 58 62
Gödkalv ....................... 40 44 48 52 58
Spädkalv .................. 40—50
Får ................................ 50—60
Gödsvin............................. 22—28
Suggor .................... 20—30
Hästar .................... 40—50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
