Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växtnäring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtnäring
1893
del kalk återbördas även till
jorden med stallgödseln, som
innehåller 0,2—0,7 % CaO; urin är
däremot fattig på kalk. Jordens
kalkinnehåll varierar mycket, från
någon tusendels till flera procent.
De flesta jordar innehålla nog
tillräckligt med kalk för att
tillfredsställa växternas näringsbehov.
Men kalken är emellertid ej blott
ett näringsämne utan framförallt
ett jordförbättringsmedel (se
Kalkbehov). — Magnesium (Mg) ingår
i klorofyllet — det gröna
färgämnet — och är absolut nödvändigt
för bildningen av kolhydrat och
troligen även fett. Vid
mognadsprocessen synes magnesium vandra
över till kärna och frö. Fettrika
frön ha i allmänhet också hög
magnesiumhalt. Växterna ha
endast ringa behov av magnesium.
Detta förekommer tillsammans
med kalksalter och även
lågprocentiga kalisalter. Marken synes ha
så hög halt av magnesium, att
detta ej behöver tillföras genom
gödsling. -— Järn (Fe) förekommer
i mycket små mängder i växten
men är nödvändigt för bildningen
av klorofyll (bladens gröna
färgämne). Vid alltför ringa
järntillgång bli bladen gula. Jorden
innehåller betydligt mera järn än
vad växterna behöva. Med gödseln
tillföres också en hel del järn,
varför det ej torde vara behövligt att
ge extra tillskott av järn. Det finns
dock jordar, som innehålla sådana
för växterna otillgängliga
järnföreningar, att gödsling med
järnsal-ter kan ha god effekt. På den
danska försöksstationen Tylstrup
har man sålunda fått god verkan
av ferrosulfat till luzern. —
Natrium (Na) finns i nästan alla
växter. Förut har man ansett att detta
grundämne skulle ersätta kalcium.
Detta synes dock ej vara fallet
ifråga om kolhydratbildningen.
Däremot är det troligt, att
natrium åtminstone delvis kan
ersätta kalcium som regulator av
växternas vattenförbrukning. Av de
olika växtslagen synas betor och
även i viss mån havre vara
tacksamma för natrium. Tillförsel av
natrium till marken uppgives
kunna främja frigörandet av
kaliumföreningar. Följden av en gödsling
med natriumsalt skulle därigenom
bli en kalium verkan. — Klor (Cl)
förekommer förhållandevis rikligt
i stjälkar och blad. En
rotfrukts-gröda om 9.000 kg torrsubstans
innehåller sålunda 90 kg klor.
Trots växternas rätt betydande
klorhalt anses kloren ej vara något
nödvändigt näringsämne, eftersom
det varit möjligt att i
vattenkul-turförsök med klorfria
näringslös-ningar få fram till synes normala
växter. Enligt nyare
undersökningar synas små klormängder
främja tillväxten åtminstone hos
vissa växter. Ävenledes uppgivas
klorjoner hämma transpirationen
(vattena vdunstningen) och
därigenom motverka torka. Klor är av
betydelse främst för betor. Men
även havre och klöver synas
sätta värde på klor. Klorkänsliga äro
främst tomater, jordgubbar och
tobak. Även potatis reagerar för
klor, som nedsätter
torrsubstans-och stärkelsehalten. Klor uttvättas
lätt och därför innehåller
odlingsmarken blott små mängder härav.
Tillförsel av klor sker först och
främst med kalisalter
(kalium-klorid), men dessutom med
nederbörden. Enligt danska
undersökningar tillföres jorden årligen med
regn 30—90 kg Cl pr ha.
Mängden avtager emellertid med
avståndet från havet. Observeras
bör att syrehaltiga klorföreningar
såsom klorater äro giftiga. — Kisel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
