Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äng - Ängrar - Ängsbollar - Ängsgröe - Ängshavre - Ängshaverrot - Ängshyvel - Ängskampe - Ängskavle - Ängskavlegallmyggan - Ängsnäva - Ängsstinkflyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1918
Ängrar — Ängsstinkflyn
fröken som huvudbestånd. — Med
ströängar avses de ängar i
Lappland, vilka vid avvittringen
avsattes till slåtter. De utbytas nu
efterhand mot odlingsbar, bättre
belägen mark. — I vårt land kan
man knappast tala om någon
egentlig ängsskötsel numera.
Ängarna användas mest i sitt naturliga
skick i den mån de ännu utnyttjas.
Endast i enstaka fall förekommer
övergödsling. Några exempel på
ängsbevattning i vårt land finnes i
Sydsverige, varvid man leder
vatten i fåror enligt särskilda system
från vattendrag — Att tidigt om
våren rensa markytan från avfall
från träd och buskar, hindra
skogen att breda ut sig på
slåtterytor-na o. d. hörde till ängsskötseln förr
i tiden. B. W-n.
Ängrar, skalbaggar med långsträckt
eller kort äggrund, kullrig, oftast
kortluden eller fjällig kropp, vilka
leva av animalisk föda, såsom
ylle-och pälsvaror, matvaror m. m.
Larverna äro bredast framtill och
beklädda med långa hår, som ofta
äro samlade i knippen. Hit hör den
7—9 mm långa fläskängern, som
är svart men har täckvingarna i
främre hälften grå med 3 svarta
prickar vardera, samt den föga mei’
än 5 mm långa pälsängern, som är
helt svart med en liten vit prick
mitt på vardera täckvingen.
Viktigaste åtgärden mot ängrar i
bostadslägenheter är att döda
kring-krypande djur och att hålla
matvarorna väl övertäckta, så att
djuren ej komma åt att lägga sina ägg
på dem. Viktigt är också att rensa
bort de hopar av döda flugor, som
ofta samlas på vindar o. dyl., och
som äro utmärkta
kläckningshär-dar särskilt för dessa djur. O. A.
Ängsbollar är ett annat namn på
smörbollar (se d. o.).
Ängsgröe, se Gröe.
Ängshavre (Avena pratensis) är ett
meterhögt, tuvat gräs med på
översidan blågröna skottblad, kala,
sträva bladslidor och en smal vippa
av 3—5-blommiga, vitgröna eller
blekt grågröna småax. Ängshavren,
som till storlek och utseende
erinrar om den vanligare luddhavren,
är tämligen allmän på torra
backar och ängar i södra och
mellersta Sverige. D. L.
Ängshaverrot, se Haverrot.
Ängshyvel, se tuvskärare under
Betesskötsel.
Ängskampe, se Timotej.
Ängskavle (Alopecurus pratensis)
ett flerårigt gräs vars axliknande
blomställning liknar timotejens
men har mjuka borst (medan
timotejens äro sträva). Gräset trivs på
fuktig, dock ej försumpad jord,
där det kan bilda ett slutet bestånd
på grund av sina korta
underjordiska utlöpare. Ängskavlen har en
mycket tidig utveckling och passar
därför icke i blandning med andra
gräs, framför allt till slåtter. Kan
vid god näringstillgång bli ganska
mångårig och lämpar sig inte minst
för övre Norrland. Fodervärdet
är endast medelmåttigt men
avkastningen kan drivas mycket
högt B. W-n.
Ängskavlegallmyggan, se gallmyggor.
Ängsnäva, se Nä va.
Ängsstinkflyn, jämförelsevis små, i
regel mjukhudade, spensligt
byggda stinkflyn. Ekonomisk betydelse
ha framför allt trädgårdsstinkflyet,
(se d. o.) samt några till samma
släkte hörande, mycket snarlika
men något kraftigare arter: ludna
äng sstink fly et, som är 5—6 mm
långt, gröngult—gråbrunt, vanliga
ängs stink fly et, som kan bli
närmare 8 mm långt och som
mestadels är gröngult—rödbrunt, ofta
med röd anstrykning, samt mindre
äng sstink fly et, som är grönbrunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
