Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö
smör och såpa skicka henne ut kring hela
Stockholms stad. Ja, följ nu din vackra mamsell,
snart flätar hon kanske cypress-kransen i dina
våta lockar, det blir din diktare-krona, farväl då
med dina vackra drömmar.“
Jag slet mig lös och skyndade bort med
den bleka. Allaredan var jag utanför de ILa
Croixs paviljäng å Norrbro, då hon med ens
försvann. Hennes närvaro var mig nu ej längre af
nöden, eftersom jag bestämt hvilken väg jag
skulle gå, men jag tyckte ändå, att afskedet var
alltför kallt och plötsligt. Lndel det jag stod
och såg mig omlmng efter henne, sväfvade ett
qvionobarn förbi mig. Jag trodde att det var min
sköna okända och fattade henne derföre raskt
under armen. HFon uppgaf ett förskräckelsens
skrik och jag märkte straxt, att det var en helt
och hållet obekant dam. Kläderna hängde
itraSsor kunglxu)ppen och håret flög vildt kring
skuldrorna som på Rolf Blåskäggs hustru. Änmg—
tet, halsen och armarna buro alltför tydliga spår
af, att barbariska händer hade misshandlat henne.
“Nå! nå! får jag inte lof, att vara i fred!“
ropade hon, “vid allt hvad heligt är beder jag
eder: låt mig få gå då!’
Jag blef helt förvirrad — och var också
litet generad af, att gardisten, som står på post
vid Lelonbacken kunde höra hennes skrik och
komma som tredje man; det kunde blifva en
kinkig historia. Jag bad henne derföre vara lugn
och ursägta ett ej uppsa.tho*t imisstag samt lofvade
som en vandrande riddare, att beskydda
oskul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
