Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En Stockholmspromenad på 1880-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innanför disken hela veckan, men på söndagen veta att roa sig, som nyss
förut varit på operakällaren och förtärt salta biten och nu vänta på
paraden.»
»På den vänta också», fortfor stockholmaren, »de söndagsfirande
butikfröknarna i nätta och smakfulla toaletter. Stockholmskan förstår
sig på toaletten, antingen hon köper sina hattar hos Folckers eller
Wilhelmis eller hör till dem som förfärdiga de hattarne, antingen hon
åker i eget ekipasch eller i åkaredroska eller går till fots, antingen
hon njuter förnämhetens eller rikedomens ljufva tillvaro eller står hos
Meeths, sitter i en bank eller säljer hårnålar i en liten diversebod
vid Hornsgatan... Och så kommer paraden! Det är ett söndagsnöje
som ni inte får försumma, i fall ni stannar veckan ut. Den dels
civila, dels frivilliga militära förtruppen är värd att skåda. Efter detta
folkuppbåd marscherar en poliskonstapel med militärisk hållning och
så kommer vackre Herrman — det är naturligtvis Svea garde — det
vill säga regementstrumslagaren, fanjunkaren O. F. Herrman, en ståtlig
företeelse i spetsen för den käcka truppen, hvars musik han leder
med lika prydlig hållning som taktfast arm. Så ha vi själfva
musikkåren, herrar håboister, som också kunna vara medlemmar, af
kungliga hofkapellet, pipare, tallriksslagare, triangelpinglare och
trumslagare i parti, och derefter marscherar den ståtliga truppen. Det där
kan man se hvar dag, men bör skåda det företrädesvis på söndagen,
inte så mycket för sjelfva paradens skull, som inte mera för
söndagsfolket, som följer med, som tränges i Kungsträdgården och på
Gustaf Adolfs torg.»
»Och på söndagseftermiddagen?»
»Då är det sommartiden inte mycket folk här i Kungsträdgården,
men under andra årstider ganska lifligt, och då är middagspubliken
tillökt med stockholmsjungfrurna, hvilkas fristund ofta inte börjar
förr än vid aftonens inbrott. Det var en tid då våra tjänstflickor
igenkändes af sina schaletter, de små hufvuddukarne af siden, men
nu ser man endast undantagsvis en sådan schalett. Nu kläder äfven
tjänstekvinnor sig i hatt.»,
»Och det tillåter deras matmödrar?» sporde landtmannen
förvånad.
»Hvad kunna de göra åt den saken? > svarade stockholmaren.
»En tjänare är väl också människa och bör ha frihet att kläda sig
efter behag.»
Östgöten skakade på hufvudet, men emedan han kände sig hungrig,
så frågade han efter Berns’ salong.
»Det skall ju vara det förnämsta af alt?» tillade han.
»Berns’ salong är onekligen en institution af stor betydelse»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
