Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. I stadsparkerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa säten och hvilsoffor utgjorde 1887 icke mindre än 428, nästan
alla nu mera bekväma, med svängda ryggar.
Vattenkonsten i Humlegården kräfde 10,900 kub.met. år 1886, men Molinska
fontänen i torget 50,900. Den förre var endast 384 timmar i verksamhet, den
senare 906 timmar. I lika lång tid frustade fontänen i Berzelii park med en
vattenåtgång af 8,900 kub.met.
Stadsträdgårdsmästarens namn har här nämts ett par gånger, men
det förtjänade sannerligen att ristas i gyllene bokstäfver på stadens
marmortaflor, i fall Stockholm hade sådana till heder för dem som
gjort sig väl förtjänta af Sveriges hufvudstad. Att direktör Medin är
en af dem, det har vår tids stockholmare dagligen för ögonen. Men
äfven hans stora skicklighet och aldrig hvilande verksamhet, som
ersättas med den ganska måttliga lönen af 4,000 kr. om året, skulle
dock icke kunna åstadkomma alt hvad som nu gjorts, om icke
våra stadsfullmäktige insett den ofantliga vigten af grönska och
blommor inom stadens område och därför icke tvekat att anslå så
betydliga summor som vi nyss uppräknat.
Hvarken stadsträdgårdsmästare eller stadsfullmäktige skulle likväl
hinna det åsyftade målet, om icke stadsborna själfva vakade öfver
planteringarnas bevarande. Stockholm har sannerligen icke alltid
utmärkt sig i det afseendet. Här har okynnet och skadelusten ofta
förstört hvad den goda smaken och nitet för allmänt bästa lyckats
åstadkomma. Åttiotalets stockholmare ha dock visat sig tacksammare för
hvad som gjorts till samhällets bästa. Under de år som större
omsorg egnats åt planteringarna, har det visat sig, att ju mera vårdad
och fin en plats hålles, dess mer aktas den af allmänheten. Nu mera
händer aldrig, att något förstöres i parkerna, långt mindre att, såsom
förr någon gång, hela grupper af växter på en enda natt af okynne
fördärfvas. Om också det kunnat under dessa år inträffa, att någon
nattvandrare af rosornas doft lockats att bryta en blomma, hör äfven
detta till undantagen.
Större skäl till klagan öfver våld mot planteringarna eller
åtminstone, mot oaktsamhet i det fallet gifves mot stadens hundar. Medel
däremot torde väl icke böra sökas i dessa djurs utrotande eller annan
inskränkning i deras antal än hvad hundskatten åstadkommer, men
just denna skatt borde lemna staden medel att kosta på väktare i
parkerna, och dit måste man nog en gång komma, liksom
Humlegården, genom hvilken allmän väg går, borde under den mörka
årstiden starkare upplysas än hvad fallet varit under åttiotalet. Men vårt
årtionde har medhunnit så mycket till stadsparkers skapande och
värdiga underhållande, att man måste vara foglig i ytterligare anspråk,
utan att därför lemna dem ur sigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
