- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
263

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. På båda sidor om ridån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid eldsvådor. Salongen är genom fasta murar skild från scenen.
Och så har man naturligtvis järnridån, en af nya Stockholms mest
betryggande teaterfördelar, hvilken skötes med största lätthet af en enda
man medelst ett af maskinmästaren konstrueradt hissverk.

På scenens högra sida äro också ett par klädloger, en manlig
och en kvinlig, de allra förnämsta. Därifrån komma nu två lysande
företeelser. Det är den sköna Elsa af Brabant och den ädle riddaren
Lohengrin. Man ger Wagner i afton. Plats på teatern!

Direktören själf lemnar scenen och går, följd af teaterläkaren, dr
Svanberg, både genom tjänst och personlig håg en af de ifrigaste
teatervännerna, upp i första radens högra avantscen. Hrr
Christiernsson och Boberg draga sig in i kulissen. Ridån går upp ...
»Nu hören, Brabants frie riddersman!»

Vi tränga oss in mellan andra och tredje kulissen, tätt bak om
de brabantske ädlingarne, där kormästar Edgren intagit en hög, men
för salongen osynlig ställning för att vaka öfver att dessa ädlingar
sjunga ut hvad de ha på hjärtat eller i strupen.

Lohengrin hviskar till oss i allra största förtroende, att han är
fasligt rädd. Han rädd, denne lysande ädling, med en så ridderlig tenor!
Ja, rampfeber är kronisk hos somliga. Den kan aldrig botas.

Däremot ser Telramund ganska lugn ut, ehuru det länge
uppgifvits, att han är den räddaste bland de rädda. »Hvad den mannen
måste vara modig, som vågar gå fram, när han är så rädd!» utropade
en gång en af hans många beundrare.

En brabantsk ädling lemnar scenen, kommer ut i kulissen, drager
fram en blårutig snusnäsduk och snyter sig så ljudligt, att man
knapt hör detta:

Se, se! hvilket sällsynt under! Se, en svan,
Se! med en snäcka nu sig närmar han!
En riddare i den så högrest står.


Riddaren är en docka med ett trähufvud samt med hjälm och
sköld af bleck. Svanen är också en liten dockfigur, och den lilla
snäckan är af papier maché. Hela fordonet med riddare och svan
drages in i en ränna på ett »sjöbräde» nära fonden och sättes i rörelse
genom ett varpspel i kulissen. När ekipaschet kommit öfver scenen,
är dess uppgift fulländad. Där står en stor, vackert målad snäcka
af korgarbete och järntråd. På den ställer Lohengrin sig.

Äfven den snäckan drages naturligtvis af en svan, som också
är af papier maché, med trähufvud och böjlig resorhals. En man
på högra sidan vrider på ett varpspel, och då glida medelst fina
snören, svanen och snäckan med den af elektriskt ljus belyste Lohengrin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free