Nya Stockholm / 469 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. I literära kretsar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bredvid Klara kyrkogård, i hvilket han på ett smakfullt sätt inrättat
sig så som en vitter älskare af konsten önskar tillbringa sin ålderdom,
finner man den ännu ungdomligt sinnade och ej häller till sitt
yttre åldrige skalden lifligt intressera sig för de literära sträfvandena.

E. Flygare-Carlén.

Något tillbakadragna lefva också den vida yngre skalden Emil
von Qvanten och fru Aurora von Qvanten,
den under namnet Turdus Merula
kända författarinnan. Men den som diktat
Suomis sång och så många andra sköna
kväden skall alltid intaga en aktad plats
bland vår tids nordiska skalder, och Turdus
Merulas vittra författarskap förbises
ej af literaturvännerna.

Det vittra författarskapet idkas för
öfrigt af gammal och ung med föga märkbar
skilnad i framgången. Så är Frans
Hedberg lika alsterrik på 1880-talet som
tjugu och tretio år förut. En samling
berättelser, ett teaterstycke på en teater,
ett annat på en annan, en ny samling berättelser, ett band
karaktäristiker af dramatiska konstnärer, ett annat band sådana af lyriska
— alt det där hinner den flitige skriftställaren med på otroligt kort
tid, och det ges knapt något mera betydande festligt tillfälle som ej
skall göras ännu festligare genom verser
af –ed–, hans lyriska författarmärke.
Oskar Wijkander är ej häller ovillig att
stränga sin lyra på mellanstunder, då hans
dramatiska författarskap hvilar eller då
han ej arbetar på någon af de mångfaldiga
öfversättningar, med hvilka han flyttar
utländsk ny dramatik till kgl. svenska
scenen.

H. Sätherberg.

På festkvädens område kan dock
ingen öfverträffas af Filip Tammelin, den
outtröttligaste af alla högtidsdiktare. Ser
man hr Tammelin, en aktad tjänsteman i
kammarrätten, som måste vara ett för
poetiskt begåfvade personer ytterst lifgifvande räkenskapsverk, träda
in i ett sällskap, kan man vara säker på, att han har ett poem i
fickan och att han ej undandrager sig att därmed glädja sällskapet.

Men där kommer en helt ung man, som ännu ej skrifvit något
festkväde — det är åtminstone ej bekant — och som ser ytterst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>