- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
631

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Kvinlig verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men fru Nyström stannade ej vid detta. Hon visste att just för att
undvika sjukdomar kan det vara tillräckligt att frisk luft och någon
tids hvila erhållas. Hon skaffade billiga sommarhem åt de mest
öfveransträngda, liksom hon en gång i veckan under flere år i sitt eget
hem samlade fattiga sömmerskor till vederkvickande samkväm.

Andra människovänliga kvinnor hjälpte henne. Den outtröttliga
fröken Ellen Key höll små föredrag ett par gånger i månaden,
berättade historiska tilldragelser, skildrade ädla mäns och kvinnors
lifsgärningar. De andra samlingsaftnarna egnades åt musik eller höll en
präst ett religiöst föredrag eller talade en läkare öfver hälsoläran.
Det var ett helt arbetareinstitut i mindre skala för kvinnor.

Basaren måste naturligtvis tagas till hjälp. I Stockholm är basaren
oundviklig, när man skall skaffa medel till något välgörenhetsverk.
Det är en fåfängans marknad i många afseenden, men som dock kan
mätta hundratals hungriga eller bereda dem ett behöfligt uppehåll
i ansträngningarna, och genom en sådan basar skaffade fru Nyström
och hennes välvilliga medhjälperskor sommarlof åt åtskilliga sjukliga
sömmerskor hvilka i skärgården fingo hemta krafter till nya mödor.

Nu är fru Nyström död — hon afled i Paris i september 1889
— men hennes lifsgärning öfverlefver henne, och de fattiga sömmerskornas
sak skall, vilja vi hoppas, tagas om hand af andra intelligenta
och människoälskande kvinnor.

*     *
*



Sextio fruntimmer och en enda mansperson! Det var vintern
1887—1888. Vi befunno oss i några icke synnerligt rymliga rum i
ett af de gamla husen å Helgeandsholmen. Kvinnoklubbens styrelse
hade sagt till den som skrifver detta: »Kom och se huru vi ha det.»
Och han kom, sannolikt den förste af sitt kön som fått tillträde till
denna klubb, kanske också den siste, samt blott för en enda gång.
Men det var tillräckligt för att lära känna hvad klubben vill och huru
det går till på klubbens sammankomster,

Lokalen bestod då af ett samtals- och samlingsrum med piano,
ett läsrum med många, af utgifvarne skänkta tidningar och tidskrifter
samt början till en boksamling, välvilliga förläggares gåfvor, och ett
par serveringsrum. Kastade man blicken genom fönstret, såg man den
vackra taflan vid Mälarens utlopp.

Klubbledamöterna läste och samtalade. En liflig stämning rådde.
En medlem föredrog ett stycke på pianot. Men så skulle man läsa
något för hela sällskapet och därpå grunda ett meningsutbyte. En af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:32:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasthlm/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free