Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1
ILLUSTRE!)AD BARSTIDNING.
11
Svante rusade upp.
— Ilva — hvad är det?
— Den nya väckningsaspiraten, —
svarade Fritz allvarsamt, han begagnade gerna
främmande ord. — På vinden står en spruta
med flera slangar — en till hvarje rum —
och klockan (i begynner vattnet rinna ner...
Taute Dikas knogar trummade en sträng
marsch på dörren.
— Gossar, äro ni uppe? Jag tyckte att
jag hörde klangen af glas eller porslin. Ila
ni söndrat någonting?
— Det var bara så att jag drö — drömde...
— Ja, låt då bli att. drömma nu mera,
klockan är 6 och ni måste stiga upp. Iför
ni hvad jag säger?
— Ja, vi höra — tant Karbasia, —
mumlade Fritz och hoppade ur sängen. Han
råkade hoppa midt i vattputten, blötte ned
sina nya strumpor och fick en glasbit i
foten, så att Svante måste bli doktor och
taga ut den. Doktorn var sömnig och
fubblade rätt duktigt; hemma skulle Fritz
hafva ansett för sin pligt att gallskrika af
smärta, men nu teg han och hopbet
tänderna, ehuru tårarne mot lians vilja kommit
honom i ögonen.
Svante packade säfligt ur sin kappsäck,
bytte rent från topp till tå, tvättade öron
och hals, borstade sina tänder och kammade
sin gula lugg på ett för flugornas ben
lifs-farligt sätt När han slutligen knöt sin
duk. en gridelin kravatt med hvita prickar,
suckade han. Duken var mamma
Pingel-boms afskedsgåfva till sin Svante.
Fritz glömde att borsta tänderna, lekte
ett tag med Alaschka, hästen, som var
beklädd med riktig hästhud och som blifvit
medtagen i hemlighet, och när fröken
Kon-kordias röst ånyo lät höra sig, raffsade han
i största hast till sig sina mörkblå
sjömanskläder.
Vid samma tid satt Camilla Ärtblom,
klädd i nattröja, på golfvet framför sin öppna
kappsäck och gret.
— Jag vill icke gå till skolan i den
gamla, odrägliga kiädningcn, jag vill icke,
vill icke, vill icke!
— Kära Camilla!
— Ja, „kära Camilla"! Icke växer det
nya klädningar på mig för att du säger
„kära Camilla".
— Men du vet, att mamma sade, att vi
icke begge kunde få nya klädningar, och
din bruna ser alls icke gammal ut.
Jo, det gör den. Den är som en
gammal kaffesäck eller disktrasa, eller kohud,
ja, en kohud liknar den.
— Om inainma såg dig så häftig . . .
— Det är lätt för dig att predika, du
får alltid nya kläder för att du är äldre,
och jag får dina gamla upplagade saker,
och dem måste jag hå-ålla till go-odn med,
fast alla sko-ola skra-atta åt mig i sko-olan!
Spirea knäböjde tyst framför kappsäcken
och begynte tråckla en ren spets på sin
häftiga och obeskedliga lilla systers
klädning. Hennes mamma hade vid afskedet
kvst, henne och sagt: — var en förståndig
äldre syster för stackars Camilla! Gif
aldrig efter för hennes egensinne, men hjelp
henne när du kan och var ett godt
exempel. — Och Spirea tillbakahöll de vreda
ord som redan lågo på hennes tunga. Hon
hade dock icke sytt mer än några stygn,
innan Cumillas annar flätades kring hennes
hals och Camillas röst utbrast gråtande och
skrattande på en gång: — förlåt, förlåt mig,
Spirea! Det var icke mill mening att göra
dig ledsen. Hvad skull jag göra för att bli
lika snäll som du och mamma?
— Jag är visst icke snäll, men tänk på
att du bedröfvar mamma hvarje gång du är
stygg. Och dessutom bedröfvar du En
annan också.
— Ja, jag vet, Gud — sade Camilla
allvarsamt. Men strax derpå hittade hon
någonting märkvärdigt i sin kappsäck.
— Aj, ser du Spirea, ett nytt förkläde,
riktigt med fickor! Det liar mamma packat
in, utau att säga ett ord åt mig. Deu mamma,
den mamma!
Camilla knöt förklädet ofvanpå nattröjan,
stack händerna i fickorna och gnolade:
— Vet mamma, när jag gick en dag
Med nötter i min ficka.
— Är ni snart färdiga, små flickor? —
frågade tant Amadea vänligt i dörren och
linsläpte Mabelle att helsa god morgon.
Camilla blef blossande röd, men lyckligtvis var
tant Dea närsynt och gick strax sin väg.
Vid frukosten spejade Fritz förgäfves
efter thékök eller kaffepanna: bara mjölk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
