Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1
ILLUSTRE!)AD BARSTIDNING.
23
Pristäflan.
I Med bild. Se sid. 22.)
Till vidEOgade bild bör en liten berättelse
skrifvas. Deu får icke öfverstiga fyra vanliga
skrifbokssldor och bör vara insänd till Red. före
dco I Mars. I täflingeu fà endast prenumeranter
mellan 8—15 àr deltaga, och kommer alseeude vid
prisets utdelande att fästas vid de täflandes Ålder.
Täflingsförsöken böra vara skrifna utan hjelp,
försedda med fullständig namnteckning, Ålder och
adress, samt adresserade till Edlunds Bokhandel,
Helsingfors.
Den berättelse, som får första priset, införes i
Nya TroIUländan. Fyra pris, bestående af
Mune-bergs illustrerade arbeten, komma att utdela-.
Majföreningens Cirkulär N:o 5.
Helsingfors Februari 1886.
Centralbestyrelsen tillkännagifver, att
fortfarande underrättelser ingA om nya ringars bildande
på olika orter. Majföreningeo lefver och hoppas
pft vänner i skolorna. Stadgar, löften ocb märken
A 10 penni inalles kunna erhällos genom
Waseniu-ska bokhandeln och herrar Wickström k komp:s
bokhandel i Helsingfors. För 100 stycken betalas
7 mark 50 penni, och reqvisitioner till landsorten
afsändas portofritt. Märken kunna köpas endast
af ringarnes ledare och ledarinnor.
(Att införas i Tilhi och nndra tidningar, som
hysa vänskap för majföreningen).
P renuTOeranternes sida,
Lilla Pikku.
(Berättelse al’ Viola.)
Kan du gissa hvem lilla Pikku är? Dn tror
helt säkert att det är en liten hund, men det är
det ieke. Det iir en liten kanariefågel. Den har
sin egen lilla historia och vill du hörn den. så
skall jag berätta den for dig.
För två år sedan hade vi ett par kanariefåglar
och dessa bygde bo följande vår. Vi behöfde ej
vänta länge förr än det redan fans ett ägg i boet
och småningom kom dit allt flere, så att der
redan efter en liten tid funnos sex agg. Herr och
fru Kanariefågel tyckte det kunde vara
tillräckligt med sex. och sa tyckte äfven vi. Länge
räckte det dock att vänta" till dess äggen skulle
kläckas och min lilla syster blef redan litet
otålig. Ändtligen närmade sig dock den tid, dä ninn
kunde vänta sig tå hörn ett svagt pii ur boet.
Hvar morgon då det lades nya frön och rent
friskt vatten uti fåglarnes små koppar. tittade mail
med detsamma i boet. om der ej redan skulle
ligga n&gon liten varelse — och verkligen — en
morgon sågo vi torna äggskal på golfvet ocli i
boet tro små ljnsröda kroppar med stora
hufvuden. Syskonen jublade af glädje orh alla fröjdades
ät dessii små. Senare på dagen tittado vi åter i
buren och då låg der en hel mängd större och
mindre skal på golfvet och i boet hade det
kommit en liten fågelunge till Denna sista var just.
lilla Pikku. Småningom började de få dun på
sina nakna kroppar och sä småningom iilveu
fjädrar. De hado redan blifvit större och sågo helt
näpna ut. men HU» Pikku var mera klen och bela
nnckon var alldeles bar. Vi märkte då att de
andra fåglarne misshandlade Pikku och så beslöto
vi att skilja honom ifrån dem. lian sattes i en
annan bur och min bror fick donna in till sig,
ocb så lilef Pikku hans egen.
Snart tick äfven Pikku "tjädrar öfver bela krop-
Sen ocli genom en öm omvårdnad växte och fro-
ades ban och blef alldeles lik sina kamrater.
Ofta fick lian flyga ut ur buren ocb då ingen
gjorde honom något illa. blef ban allt tamare och
tamare för hvarje dag. Slutligen blef han så
dristig, att. då man satt och skref, kom han och
tog fast i pennan eller ref i pappret. Han kom
äfven ofta och satte sig på oss: ibland pä axeln,
ibland på hufvudet, allt efter som det passade sig.
Nu iir han redan så tam. att han låter taga fast
sig när som helst och niir man sträcker fram
handen, kommer han genast ocli sätter sig på den.
Pikku kan äfven kyssas och det, gör ban rätt
gerna. Flyt tar man’ sitt hufvud bara tillräckligt
nära. kommer han genast och sticker sin näbb
mellan läpparna.
Men Pikku starkare bar ulven, som många
andra barn, gjort dumheter och efter som han,
sedan ban blifvit alldeles tam, alltid fick vara lös,
voro tillfällena att göra illa desto flere. På
husbondens bord fans den tiden en liten svart hund,
hvilken begagnades som penntorkare, ocli till
denna hade Pikku mycket godt öga. Allt
emellanåt trippnde Pikku till hunden, pickade den än
i örat, än i nosen och blef alltid efter detta
upptåg bortkörd af husbonden, men en dag betans
hunden vara utan ögon och Pikku var
naturligtvis förbrytaren. Han fick mycket bannor, men
hvad hjelpte det!
Pikku kunde äfven konsten ott ostada ocli
släpade papperslappar och trådändar på bordet. En
förmiddag, dä husbonden åter kom hem. läg en
hel hop af lians bilder, hvilka ban hade på
öfversta afdelningen at sin bokhylla, på golfvet; Pikku
var försvunnen ooh ehuru vi ropade honom, fingo
vi intet svar. Vi börjado redan frukta att en katt
hade varit inne. men då hörde vi ett sakta
prasslande uppe pii hyllan och då vi drogo undan
gardinerna, satt Pikku der. Det var s&ledes han. som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
