Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
NTA. TROLI,SLÄNDAN.
N:o 4
knapt förstå honom ocli stirrade rådlös på
den toma isen. En fremmande herre gick i
detsamma förbi. Han uppfattade genast
hvad som hade händt och sprang i vattnet
just på det ställe, dit strömmen drifvit Maria.
Här fiskade han upp den lilla Hickan och
bar henne hem. Hon var blåblek och
skakade af köld, men repade sig snart och blef
glad som en lärka igen. Hennes tid var
ännu icke kommen.
Lilla Maria hade tidigt lärt sig älska Gud.
Med innerligt allvar bad hon hvarje qväll,
att för Jesu skull kunna bli rätt from, lydig
och god. Hon had för sina föräldrar, för
sina syskon och för alla, som hon trodde
vaia i nöd eller fara. En afton betraktade
hon de guldkantade molnen på himmelen
och sade plötsligt till sin mamma: — „ser
du, mamma, så många vackra englar der
borta. De säga: kom, lilla Mala." — De
vackra englarne voro nära, men först måste
också liten Mala, som hon kallade sig sjelf,
kämpa för sin krona
En svår skarlakansfeber, som rasade i
trakten, angrep Maria och lille Amt. Maria
blef mycket sjuk, men var ej rädd att dö.
Mon ville så gerna gå till Gud och till
de kära englarne. Föräldrarne anade, att
de ej skulle få behålla sina kära små, och
de böjde sig ödmjukt under Herrens ris.
Fadren, läkaren, kunde ingenting göra för
att qvarhålla dem, ban kunde blott bedja
om rum för dem i Jesu famn. Och lilla
Maria sjelf sjöng med feberheta läppar och
med en stämma lik en andehviskuing:
fler kommer dine iirme Srnaa,
O Jesu, i din Stald at gaa,
Oplys enbver i Siæl og Sind
At. lindé Vejen til dig ind!
Och englarne afhemtade dem till Jesu
famn, Maria först och Arnt sedan. Gud
lät (le sörjande föräldrarne bortom dödens
skuggor se sina små i himmelen, iklädda
skinande hvita kläder, med kronor på
hufvudet och segcrpalmer i händerna, och de
fröjdade sig åt deras herrlighet. Deras äldsta
dotter, Anna, som också insjuknat, sparade
Gud till fars och mors och tröst glädje. Hon
blef dem dubbelt kär och söker att, mot
dem vara dubbelt så lydig, kärleksfull och
omtänksam. Hon har ju ett stort tomrum
att fylla i deras hem och deras hjertan.
Sidenswahnska bolaget.
(Forts från n:o 3)
3. En förfärlig upj.tackt.
— Nej, — sade Camilla, — ni hittar
icke på någonting vackert och lämpligt,
mina barn. Spirea, du har icke sagt något
ännu! Nå?
— Det enklaste är det bästa. Jag
föreslår att vi kalla oss Sidnnswahnska
bolaget.
— Sidensvansarne! — gycklade Masse. —
Då borde vi äta rönnbär och gå grannt
klädda.
— Jag har ätit sex rönnbärsklasar i dag,
— försäkrade Fritz.
— Här är passligt krimskrams för en
sidensvans, till och med för en nötskrika,
— inföll Kasse, tummande om rimsan på
Camillas klädning, ty stackars Camilla var
duktigt fåfäng.
— Jag tycker icke att Spirea denna gång
varit så klok som hon brukar vara, —
anmärkte Svaute artigt. — Ett annat namn
vore bättre.
— Jag föreslår Muntra munnar, — sade
Camilla.
— Det är ett godt namn! Mycket
passligt. - Kör för det! — ropndes om hvart
annat.
— Således Muntra munnar? Bra. Och
i morgon ha vi årsmöte. Vi ska hålla tal
och välja ordförande, alldeles som stora
menniskor bruka.
— Och sekreterare, ekonom och
skattmästare, — sade Svante, säker om någon
af förtroendeposterna.
Fritz hade sväljt sin sista potatis och alla
voro mätta, hvarför man steg upp från
bordet och begaf sig i flickornas rum, som
var stort och rymligt. Masse och Camilla
reste kring Finland med engelsmannen,
Eufrosyne och Fritz spelade skrapnos, Svante
gick in till sig och lät sin flol jama
ynkc-ligen på visorna „Tuoll’ ön mun kultani"
och „Djupt i hafvet", och Kasse försjönk i
en bok, ^Underbara äfventyr till lands och
sjös". Ingen visste hvart Spirea gått eller
livad hon gjorde, men då klockan slog nio
och ungdomen begynte känna huru Nukku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
