Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orli sade bara: åbnoj, åbncj, plocka plocka
mera bär, — och lion fortsatte att plocka.
Men i detsamma kom höken. lian tog
hönan i pikalorfven och for af med henne,
och hönan skrek: „bör du, far, höken tog
mig!" Men tuppen struttade sin väg och
skrek till svar: ,,tocko, tocko, tocko, sa’ ja’
dej, det heter lyda klokt folk, det.
Och sä var ilen sagan slut.
—<3M>—
|
Pristäflan i n:o 3.
Ilium den bestämda tiden hufva 24 täilingar
111-siindts till Redaktionen. Många ai’ dessa ha va-
rit jeningoda, i hvilka fnll Ked. tagit hänsyn till
åldern.
J’Ytrst/i priset. Fänrik Ståla sägner i praktband
har dervid tillfallit -Edit Hammarström. 12 år. Wasa,
hvarjemte hermes berättelse ingår i denna n:r.
.Indra priset: Hanna af Janneberg, praktband,
lil rrkändes Agnes Biese. lf rir, üleiiborg.
Tredje priset. Jul qvällen, af Runeberg,
praktband. Gösta Xystén, 9 dr. Helsingfors.
Fjerde priset: Barnens sommar pA landet i två
delar, med teckningar af Alexandra Såltin, text af
Z. T.. Jimmy Karva nen, S dr. S:t retersburg.
Utom dessa pris gifver Sländan beröm och
erkännande åt Emil .Nilsson, 10 är, B. M. N. 15 år.
Ingrid Heikel, 8 år, och Adéle Eklöf, 14 år.
Pristugarena ega att personligen eller genom
ombud uttaga sina pris från fröken A. Gripenberg,
Helsingfors, Fredriksgatan 53. (Ki. 8—4 e. in.)
P ren urn eran ter nes s i da.
Omani.
Prisbelönt berättelse af Edit Hammarström.
Det var en vacker dag i Jnli. Ute på landet rådde
Ut och glädje. Soleil sken sä vänligt på
blommorna. och dessa öppnade sina små kalkar der
daggdroppar ännu glittrade, för deras kära vän,
soleil. Eu liten lärka siog sina drillar högt uppe
i det blå. Hår hoppade en stensö vät tu Iran sten
till sten. Der åter flöt en liten bäck så mnnter
och käck. Litet längre bort stod en rödmålat!
st.uga. Öfverallt i den vackra naturen rådde frid !
och glädje. Mon i deti lilla rödmålade stugan
radde tyvärr sorg ty hela familjens älskling var
■sjuk. Det var ett firet vackert hvitt lam, som 1
låg utsträckt på en bädd at doftande gräs och |
sträckte ynkligt nt tungan. Bredvid satt på en
liten träpall en flicka af omkring tio år; i ena
handen höll hon en skå.1 med mjölk, i den andra
en träsked. Hon höll på att mata sin älskling,
men lammet ville ej dricka det bara säg på henne
med sina stora, milda ögon, och vände bort haf-1
vadet, „Söt& lilla Omani, drick nu’1, sade flickan i
i bedjande ton. Men Omani bara vräkte hfet, all- ’
de|es som den skulle hafva sagt: Jag kan ju ej
dricka, plåga mig ej längre!-’ Vid spiseln stod
en qvinna och lagade mat. JCfira Anna. låt Omani
vara. Om Gad vill taga honom ifrån oss, så
måste vi vara nöjda, tv allt hvad Gud gör är riltt-1.
— sade qvinnan. ,,Ser du. Omani, hvad jag
hemtar at dig", ropade ön gosse, som kommit in
genom deri öppna dörren. Under det han talade
kastade ban en börda med friska löf ned framför
lammets bädd. Alep det rörde sig ej lör att se
hvad det lick lor godt. ..Stackars lilla Omani",
sade ban, „om du skulle dö. så hade vi ej nftgon i
att leka med mera".
— „Kalle kom, så gå vi ut, kanske att när vi
komma in igen, är Omani Irisk". Vid dessa ord
gick Anna ut och Kalle följde efter. Det lilla
lammet var en-skänk af Annas gudmor,
prostinnan Orendahl. Barnen stannade nte tills de skulle
äta. Annas hopp att lammet skulle vara bättre
slog ej in. tv det låg ännu orörligt med utsträckt
tunga. Efter måltiden gick Kalle uf till sina arbeten
och Anna till sina. Men allt emellanåt måste båda
två gà att se om lammet. Solen hade redan gått
ned. och låglarna både tystnat, blott något
enstaka c]vitter hördes ännu. då barnen kommo in.
Maten stod redan bordet. Anna gick att bädda
sängarna medan Kalle gick efter friska löf åt
Omani till natten. Sedan dessa sm fi bestyr blifvit
uträttade, gingo alla till hvila. Både Kalle och
Anna gingo och sjde godnatt åt Omani. Sedan
Atina bedt sin bön, bad hon ock för sitt lilla
lam: „Oode Gnd, låt. mitt lilla lam blifva friskt!
Men ske din vilje och icke min. Amen".
Derefter slumrade bon så lugnt. Och Guds englar
sågo visst på henne och beskyddade henne från
alla faror. Klockan sex väcktes hon af att. någon
slickade hennes hand. Het var Omani! Hon
rusade upp och jublade: „Omani, Omani är frisk!"
Hon föll på kiiä och tackade Gud som hade hört
hennes bön. Kalle hade också kommit ut, och
båda kysste och smekte sin vän. Lammet
slickade deras händer till tack. — ,,Mamma, mamma,
tiu är Omani irisk!" — lopade båda med full hals,
när modren syntes i dörren. Hon nickade
vänligt at dem. — ,.Nu skall dn lå gå ut", - sade
Kalle, och det tycktes lammet gerna vilja. Nu
gingo de ut. Kalle först med lammet i sina
armar. sedan kom Anna. Hon sprang hit och dit,
plockande saftiga blad åt Omani, hvilka denna åt
med god smak. Alla tre voro så glada och lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
