Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6
ILLUSTBEltAI) ItARNTlIltilNG.
47
kunde icke undvikas. Men roligt var att se
bur tappra, raka ocb hurtiga de. tre höllo
sig och hur bra det gick utan både käppar
och baud. Det är ett friskt ocb helsosamt
uöje, att skida, och inan kan uppöfva sig till
stor skicklighet. Men försigtig måste man
vara, när man slcidar eller åker kälke i
backar med träd. I Sverige åkte en liten
gosse på sin kälke rakt emot ett träd. slog
hufvudet i stammen och dog på Häcken.
— Sländan undrar huru det går med
syföreningarna för Lappbarnen. I Åbo ha små
snälla flickor längesedan sytt och afsändt
varma plagg åt de frysande små varelserna
— skola icke andra följa exemplet? De
långa ljusa lördagseftenniddagarne passa så bra
till trefliga sammankomster. Då skramla
strumpstickorna, synålarna kila för brinnkära
lifvet, saxarna säga: klipp, klapp och
tråd-rullorna blifva af oegennytta allt smalare och
tunnare. Och inuunaine då? Ja, inte stå
de stilla, men inte sladdra de bara skräp
heller. De läsa högt i tur goda berättelser,
eller ännu bättre, de öfva sig att sjelfva
berätta. Så har det gått till i åtminstone <n
liten förening, och Sländan skall bli mycket
glad att höra om flera sådana nyttiga och
nöjsama lördagsaftnar.
— I Helsingfors har nyligen varit stor
pristäflan på skidor och skridskor. Det var
roligt att se så inånga hurtiga gossar och
flickor. Sländan hoppas, att <le som fingo
pris, icke stoltera dermed samt att de, som
blefvo utan, icke lägga det på sinnet, utan
fortfarande gå på skidor och åka skridsko
såsom sitt bästa och friskaste nöje.
De tre julträden.
(Af Ottilie Wi|dermuth.)
Öfversättning af . i . . i.
(Forts. >
n.
dr ef vens skänker.
Se det var en prakt! Icke ett bord. utan ett
belt ruin var upplåtet tor de gåfvor det grefliga
husets ende arfvinge hade lått. Blott sakta
framskred Edmund på den praktfulla mjuka mattan,
det föreföll honom som om han hade inträdt i ett
iépalats.
Deri praktfulla Ijnspyramiden, hvilken
nedhängde från det höga taket, var visserligen släckt,
men några lampetter, hvilka tillräckligt upplyste
deu lille grefvens skatter, briumo ännu. Edmund
visste ej hvar han skulle begynna med sin
beundran, betjentcn måste småningom visn honom
allt Der stod ett bord helt och Mllet öfvertäckt
at kläder en glänsande, guldstickad husaruniform,
en sammetskappa, fodrad med skinn, en präktig
skinnmössa ocb vapen at’ alla slag. som om den
lilla husaren redan i morgon skulle dragn ut i
strid: — och denna släde, beklädd med rödt kläde
ocli med ett täcke nf tigerskinn: Den var nästan
för stor i rummet och betjenten berättade för
Edmund, att ett par riktiga.’lefvande, ryska små
hästar stodo der nere i stallet, till spann för
densamma.
Så bordet ined leksakerna! — ott helt
varulager! — Flere olika slags spel, en theater, en han-
delsbod, fyld med alla upptänkliga saker, en
ståtlig fästning med soldater af alla slag, ocli
bilderböcker. med de finaste bilder. Edmund blef belt
yr i hufvudet, ban kunde alls icke tro att allt
| detta skulle vara ämnadt åt ett enda barn. Hvad
har ("’skar sagt? frågade han betjenten, — ban måste
ha jublat!- „Unge herr grefven jublar icke,"
sade betjenten leende, rlmu bar nllt for många
vackra saker bela året om. ban gladde sig irke
mycket. Med släden skall ban i morgon fara ut»
Edmund begrep ej, hum man icke skulle vara
utom sig af glädje öfver dylika herligheter och
hade nu först velat börja betrakta allt iinnu en
gäng. dä hörde hon fadrens stämma och skyndade
upp. 1 jiilrummet deruppe satt modren vid
pianot, fadren stod der bredvid och väntade blott på
Edmond, for att begynna sängen, hvilken här
hörde till firandet af deu heliga aftonen. „Aru
vare Gud i höjden .,Christna är född1-, uppstämde
modrens vackra rena stämma, fadren inföll med
sin kraftigare bas, och äfven Edmund med sin
ännu svaga stämma, men ban kände di t ej såsom
ilen förra julaftonen, då ban i sångeu trodde sig
hörn sjelfva de heliga englarnes röster, hans sinne
var förströdt äfven när lädren läste det sköna
julevangeliet. Det var i> ke blicken på hans
saker som förströdde lionotn, o nej, linn hade sett
alltför mycken jordisk glans, tör att ljuset från
det eviga julträdet skulle kunnat intränga i lians
hjerta, lian tänkte endast pä deu lille grefvens
praktfulla skänker och haus egna föreföllo honom
nästan torftiga. Fadren märkte Edinunds
förströdda uppsyn och den likgiltighet, med hvilken
ban betraktade de saker, som kort förut gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
