Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 8
ILLüSTREHAI) BARNTIDNING.
61
„Och vintern gick och drifvan smalt och
det blef höst och vår". Då stod der en
nytimrad stuga vid Östanfjärdens strand,
inom en enkel inhägnad. Dit ledde ingen
bred, grusad väg för hästar och vagn, tvertom
kom man till stugan längs en slingrande
gångstig genom den höga, vackra
furuskogen. Der funnos inga klippta häckar, inga
bersåer, anlaggda med stor kostnad af
konst-erfaren hand, men fåglarne slogo ljufva
dril-ler i de gröna alarna vid stranden, och så
långt ögat nådde smög sig ö till ö, holinc
till holme, med djupa vikar och blåa sund,
likt silfverband förenande deiu.
1 denna herrliga natur upplefde, våra
vänner lyckliga dagar. Till syskonkretsen
sällade sig äfven snart en af lekkauiraterue
från staden, Jakob Wis, barfotad, temligen
knapphändigt kammad och borstad, men en
trygg och godmodig person för resten. Han
hjelpte bröderne ärligt att ro ut och upp
näten morgon och qväll, nedtaga och
upphänga desamma vid torkningen, gräfva
metmask, meta aborrar, samt bära ved till
stugan.
En herrlig afton, då solen just höll på
att gå ued, sutto gossarne vid stranden.
Framför dem utbredde sig Östanfjärdens blåa
vatten, prydt ined sköna, gröna sinå öar,
likt smaragder i den unga brudens ljusa
lockar. Midt framför stugan och icke långt
aflägset låg en sådan liteu ö, der de
blommande häggarne och rönnarne skimrade
snöhvita fram ur deu öfriga grönskan. — Huru
skönt vore det icke att ega en sådan liten
ö, — sade Ludvig drömmande. — Att vara
kung i ett sådant litet rike, med solens guld
till krona och aftonroduaden till
purpurmantel! Hvem önskade icke det?
- Och ega alla de präktiga häggarne
och rönnarne sedan! — sade Jakob Wis. —
i’å hösten skulle jag äta hvartendaste
hägg-bär, men rönnbären sparade jag till vintern; de
skulle smaka bra att steka vid brasan sedan
de frusit. Hvad säger du derom, Nestor?
Nestor svarade intet. Han lät, med
konst-förfaren hand en flat sten slå den skönaste
rad smörgåsar läugs fjärdens yta.
— Vet ni hvad, gossar, — utbrast
Jakob Wis plötsligt. - Vi bygga åt oss en
sådan ö. Jag känner ett ställe, rätt ut
härifrån strauden, ungefär der Nestors smörgås
nyss slog ned. Der ligger en undervattens
klipphäll, hvilken skulle utgöra god botten.
Dit föra vi stenar tills de nå öfver
vattenytan, sedan släpa vi dit jord, och vår ö är
färdig.
Och sedan så vi vattenkrasse för
grönsiskorna, — sade den praktiske Viktor.
— Och liljekonvaljer, sade Ludvig.
Liljekonvaljerna voro hans älsklingsblommor.
— Och hägg och rönn, — sade Jakob
Wis, belt segerglad pä förhand. — Det vore
väl underligt, om icke vi också kunde plocka
lika präktiga häggbär på vår ö, som på
grundet derborta.
Sagdt och gjordt. Gossarne kunde knappt
sofva om natten för det nya konungarikets
skull. Med solen voro de alla uppe. Och
solen går tidigt upp i norden
midsommartiden.
Sten på sten transporterades till stället
ocb sänktes ned på klipphällen. Gossarne
arbetade ihärdigt, och de små systrarna
hjelpte troget till. Middag hade (le glada
arbetarene icke tid att tänka pä, men jag
går icke i borgen för, att ej hvar och en
af dent utbad sig dubbclportiou gröt vid
qvällsvarden. Stenarbete ger vanligtvis god
aptit.
Det går dock icke så fort att bygga en
ö. Det tog många dagars arbete att släpa
sten till grunden och framtidens konungarike
höjde sig knappt märkbart från bottnen.
Men den fyndige Viktor hittade på ett
nytt sätt för grandets tillväxt.
— Gossar, — sade han en dag, — vi ro
så ofta personer kostnadsfritt ut till
holmarna och grunden häromkring. Låt oss
härefter aifordra dem skatt, hvar och en af
t dem måste utföra en sten till vårt grund,
så ofta ban passerar detsamma.
Förslaget föreföll barnen präktigt.
Fullvuxet folk bibehöll sitt barnasinne längre
den tiden än de nu göra det, och gingo med
nöje in på barnens lek. Hvarje förbifarande
okade med en sten det lilla grandets
tillväxt.
Historien förmäler icke när arbetena pä
Wises grund afstannade. Ty Wises grund
blef dess namn, efter Jakob Wis, företagets
upphofsman. Viktor och Nestor började
ganska unga plöja större vågor än
Östanfjärdens, då de såsom jungmän seglade ut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
