Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 8
Il.I.rSTItEliAH BAHNTIUN1NG.
63
P re n umeran ter n es s i d a.
De Lre julträden.
(A f Ottilie Wildermuth. i
Öfversättning af . i . . i.
(Furüs. ttell rinl frAn h:o 7).
V.
Jakoby dröm.
Nästa morgon var Edmund lielt tidigt, sysselsatt
med sina saker. lian fann allt åter så skönt i
"let klara dagsljuset. Hvilken rikedom var ej
detta i jemförelse med Jakobs skänker. Men
Edmund ville icke blott loka. nej. han utvalde
mvckot ifrigt bland sina nya ocli gamla egodelar,
det ban skulle kunna fora’ ät Jakob, ocli modren
måste slutligen sätta en gräns för hans
gifmildhet, han hade eljest nog burit bort allt hvad han
egde.
Ändtligen voro gåfvorna nätt inlagda i en liten
korg. Edmunds äldre färglåda, en af de nya
bilderböckerna. en ask med soldater, en vacker bok,
en liten tallrik med bakverk och en varm
liatt-drägt tör den sjuke samt dertill ännu ett par
varma yllevantar och en stor strut kaffe sotn
modren hade ditlngt tör Lenas rakning. Edmund
var lycksalig öfver att sjelf engång få. föreställa
Chrisiusbarnet, och kunde knapt vänta till dess
ban ätit frukost ocli blifvit påklädd. Hans far
och mor hade icke tid att följa honom, alltså
fick han gå allena; en tjenarinna bar den lilla
korgen ända fram till Lenas dörr. Nu afundades
ban icke mera Oskar, för hvars räkning det
präktiga spännet just stod för dörren: han skyndade
med klappande hjerta framåt och öppnade dörren.
Såsom i går qväll salt Jakob åter på sin bädd,
det lilla trädet på ett bord der bredvid, den lilla
boken hade han framför 8ig och läste dernr för
modren. „Ack du milde himmel, herr Edmund!"
utropade hon förvånad. „aek huru ofta har icke
min lille Jakob tänkt på Er. men jag vågade
icke bedja Er komina till vårt dåliga rum, kors i
alla dar. och med så vackra, vackra saker, titta
då lut, Jakob lille, tittadå.!" ropade hon i sin högsta
glädje och förundran. Edmund packade ut alla
sina saker, lycklig öfver den hjertliga glädje som
strålade ur den sjukes ögon. ..Och detta iir allt.
allt mitt?" och strålande af glädje utbredde ban
allt på sitt täcke; Edmund hade aldrig i sitt lif
varit så glad som nu vid det fattiga folkets glädje.
..Och huru är det med dig då?" frågade lian
medlidsamt, då han åter såg Jakobs af tärda
händer och infallna ansigte. ,.iir du alltid sjuk?"
..Troligen icke länge nu mera,1- sade Jakob
sakta på det att modren icke skulle höra det.
..under nätterna inåsto jag alltid hosta så mycket,
men den sista natten sof jag så godt, och jag
hade en så underskön dröm".
,.Ack ja, han ämnade just berätta den for mig,"
sade modren.
„Ja. tänk dig det, jag har sett. julen i himlen.
— Först var det alldeles mörkt omkring mig.
mon framför mig geuom en liten springa, såg
jag ön underbart skön glans. Då öppnade sig
himmelen på en gång! Ack, huru skönt det var
der, det. kan jag aldrig berätta Jör eder, och .jag
hade det. så bra, så bra och jag kände inga
plågor inera".
..Såg du englarna? frågade Edmund,
..Ja visst, i sköna snöhvita kläder, och .jng såg
öfver långa bord, långt, långt,, så långt jag kunde
se. Der stodo på detn många inånga julträd.
alldeles ljusa, och så sköna så härliga som intet
är på jorden, några hade dock blot t helt få ljus
ocli ännu andra voro alldeles mörka. Och de
ljusa englarna sväfvade fram ocb åter mellan
träden och tände än här än der något ljus, så att
träden blefvo allt ljusare, meu ibland släckte
de äfven ut ett eller nar ljus och då såg engeln,
som stod der bredvid, mycket sorgsen ut. Då
kom en af englarna til] rnig och visade mig ett,
så skönt ljust, litet träd och sade: ..Ser du, detta
iir ditt träd, som är dig förbehållet i himlen". —
„Men kära engel ’, frågade jag honom, ,.hvarför
ha några träd så få ljus, och andra äro helt mörka" ?
..Ser du", sade engeln. .,hvart barn der nere på
jorden har sitt lilla träd i himlen, och engeln som
när uppe vårdar trädet, häller på jorden vakt.
öfver barnet. Om nu ett barn är godt och lromt,
om det är lydigt Gud och sina föräldrar och af
kärlek till dem gör det, boiu är rätt, så fins det
genast ett flytt smycke på dess träd i himmelen,
och så ofta det sänder sitt lilla hjerta i upprigtig
bön t.ill frälsaren, upptänder engeln ett nytt litet
ljus. Men om ett tuirn är olydigt och likgiltigt
tör föräldrarnes och Guds kärlek, sä slocknar det
ena ljuset efter det andra och ett barn, hvars
träd icke alls har något ljus. ack. det är sorgligt,
det finner icke vägen till himlen ’.
„Ack, älskade Edmund, huru glad jag är öfver
mitt sköna julträd i himlen, nog skall jag vänta
tåligt, till dess att dörren öppnas •.
Trött nf att ha talat så länge lade sig den Bjuke
tillbaka, lians moder böjde sig gråtande ned öfver
honom och höll den lilla mngra handen så last i
sin, som om hon icke ville låta sitt barn gå ifrån
sig.
Edmund var mycket stilla då han gick hem,
öfvervägande! sitt sinne den stackars gossens dröm.
När kyrkklockorna ringde in det nya året, bars
den lille fattige Jakobs" lätta kista ut. Han är
nu Jör längesedan „hemma", och gläder sig öfver
sitt jnlträd i himlen.
Edmund har nu redan blifvit en man, men han
har icke glömt sin vän och drömmen, och aldrig
mera har nan frågat, hvarföre icke de fattiga
barnens julträd härnere stråla så klart som de rikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
