Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
NYA THOLLSLÄNDAN.
1641. Mellan hotande snömoln glimmade
karlavagnen langl i norr öfver det aflägsna
Finland.
Johan Banér stod vid slutet af sin
glänsande segerbana. I lan hade strax efter
nyåret, utan att akta den då stränga
viuter-köldeu, företagit sitt djerfva tåg från
Timringen till Donau. Kejsaren och hans
riksdag voro församlade i Regensburg utan aning
otn faran. Hvilket praktfullt byte att slå
ned som eu öru bland det romerska rikets
furstar och öfverhufvud, bortföra dem i klor
af stål och nedsätta dem varligt vid
stranden af Östersjön eller i Stockholms slott!
Det var redan andra gången det svenska
och finska kavalleriets hästar drucko ur
Donau. Nu kunde deras ryttare ropa till
kejsaren öfver floden ett hörbart
godmorgon, nu var den starka floden fastsmidd
vid sina stränder af iseu och bar på sin
tama rygg en plundrande ströfkorps af (JOO
man fram och tillbaka. Men plötsligt kom
töväder. Itörd af katolikernas böner, gret.
jungfru Maria bort isen. från alla sidor
tillströmmade kejsarens härar som vårfloder,
och Banér med sin underlägsna styrka
måste rädda sig genom ett skyndsamt återtåg,
som blifvit berömdt i krigshistorien. Hans
arriergarde under öfversten för
lifregementet, Erik Slangc, försvarade återtåget med
sådan tapperhet, att det nu på natten, med
fienden tätt f sina hälar, nödgades kasta sig
in i den lilla, svsigt befästade staden i
åter-tågslinien till böhmiska gränsen. Banérs
ordres lydde: samla de spridda trupperna ocli
stöt till mig i Chain! Men innan Banér
hann dit. skulle han vara genskjuten af
fienden. Man kan lyda ordres som en korpral
eller en fältherre.
Gordon gick till sitt qvarter att på sitt
sätt förfriska sig. Han lät öfverskölja sig
med en så iskallt vatten. Det var hans
läkemedel mot sjukdom och trötthet. Men
ban bar hos sig ett annat, än verksamare,
hans lilla fickbibel. Han satte sig att läsa
vid skenet af en fackla.
Någonting rörde sig i en mörk vrä af
rummet. Gordon lyste med facklan och såg
en gosse liggande pä bara golfvet försjunken
i sömn. Gossen frös. Gordon, nyss klädd
efter det kalla badet, tog af sig" sin fält-
| kappa och bredde henne omsorgsfullt öfver
den sofvande gossen.
Dagen begynte gry. Neunburgs förskrämda
invånare församlades redan pä torget. Eu
sådan natt hade de aldrig upplefvat. Var
mörkret uppfyldt af fasor, kom gryningen
äter med nya faror. Män, qvinnor och
half-vuxtia barn, så många som kunde bära en
sten eller en sandkärra, drefvos till murarna.
Ju mera det (lagades, desto eländigare
visade sig dessa i sitt ramlande skick. An
här, än der redo ryttare iu öfver dem; det
var enstaka förskingrade eller förvillade
cf-terblifne. Man började rifva de närmaste
husen och ined deras timmer eller stenar
fylla luckorna. Ingen tid var öfrig för
niur-slefven. Här en bjelke, der eu stenhög, sand
mellan dem, och den nya improviserade
muren måste tjenstgöra så godt den förmådde.
Soleil hade ännu icke höjt sig öfver de
aflägsna topparna af Böhmer Wald, när
redan en förtrupp fientligt kavalleri visade sig
i vester på vägen från Schwandorf. Erik
Slange stod på muren med kikaren i sin enda
återstående hand, den högra, ty venstra
armen hade ban förlorat några månader förut
i svältlägret vid Saalfeld: — Det är
bay-rare! — sade ban till de närmast stående.
— Bryn eder icke om dem, gossar; det är
första myggsvärmen! Hade vi nu en enda
kanon att helsa dem en frisk godmorgon!
Neunburg hade några gamla förrostade
fältslangor, men ingen enda brukbar kanon,
och Slanges flygande koips medförde intet
artilleri. De fientlige ryttarne, vidpass 200
till antalet, kunde obehindradt närma sig
staden och rekognoscera dess befästningar på
föga mer än ett musköthålls afstånd. Man
såg dem utsända mindre ströfparticr, medan
två man redo tillbaka den väg de kommit,
sannolikt ined rapport till hufvudstyrkan.
- Det är Mercys bayrare, — fortfor
öf-verbefälhafvareu ... — vou Gerdten, der
klättrar en qvinna öfver muren!
Kapten von Gerdten ryckte geväret från
sin närmast stående man, lade au och skjöt.
Qvinnan föll, sökte resa sig, föll åter och
förblef liggande. Det var af yttersta vigt
att ingen desertör från ,-taden fick underrätta
tiendeu om den svenska korpsens verkliga
styrka.
De fientliga ryttarne besvarade musköts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
