Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
NI’ A TROLX.SI.ÄKDAN.
N:o 10
hvad det hade att betyda, och ville komina
hit för att höra åt. Dessutom skickade
maiiima dessa rara tårtor till mig —
hur-rah!
— Jag önskar att. pappa hade en dylik
betjent, — sade Masse, i det han mottog
sin andel af trakteringen som Fritz gästfritt
utdelade, hvarefter aftonen slutade som
vanligt med Iexläsning och stekt potatis till
qvällsvarden.
G. Svåger Jens.
Masse hade skurit sig i fingret och
Kasses sidokamrat hade börjat gå i slöjdskolan
Deraf togo sig våra unga flimmelstjernor
anledning att tigga ocb erhålla pappas och
mammas tillåtelse att lära sig slöjda. En
vacker dag hemkom Masse med en peksticka,
som han sjelf skurit, och Kasse med en
duktig skåra i pekfingret, hvilken han också
sjelf hade täljt. Sedan följde i ordningen en
räffspinne, en blompinne, pennskaft,
griffel-skaft och nyckeletikett in. ni. Öfver allt
lågo trästycken, knifvar och sågspån, och
man hörde blott talas om sågar ocb yxor,
olika träslag ocb modeller. Den som vann
minst på saken var Mina, som måste sopa
upp spånorna, ända tills tant Dika stiftade
en sträng lag, att ingen fick tälja
annorstädes än framför kakelugnen samt att alla,
både gossar ocb flickor (ty äfven Eufrosyne
och Camilla hade blifvit smittade :if
slöjdsjuka och togo privata lektioner för Masse
och Kasse), måste sjelfva städa efter sig,
om icke stort nödtvång förelåg. Den som
deremot vann mest, var Fritz Amatus, ty
ban återvann nästan sitt förlorade anseende,
när det kom i dagen, att man lärde sig
slöjd i samskolan och att Fritz kunde vända
knifven flinkare än Ilinimelstjernorna ocb
med öfverlägsen kunskap rörde sig mellan
de olika verktygen.
I den stora slöjdsalen med de många
klara gaslågorna, de höga modellskåpen och
de långa raderna af hyfvelbänkar, tillbragte
nu Kasse och Masse många fröjdefulla
stunder. Mamma hade på deras enträgna
begäran sändt dem stora mörkblå förkläden, i
hvilka de strax belåtna kröpo, trots
Camillas och Eufrosynes ohejdade skratt. — Ni
se ju ut som köksor I — skreko de. — MenI
gossarne stodo på sig. De hade tidigare
skrattat ut Fritz och lians slöjdförkläde, och
skulle hellre lidit verkliga qval, än tagit ett
sådant på sig, men nu hade de sett riktiga
studenter ocb magistrar nyttja sådana i
slöjdskolan, och derför stoltserade också de
omkring i sina långa förkläden. Nu var det,
ett täljande, ett sågande och borrande, och
mamma, Spirea och tanterna fingo mottaga
många presenter som bevis på deras flit.
Det led mot våren. En dag i April skref
J pappa Himmelstjerna att. familjen snart hade
att vänta ett kärt besök. Syster Angelika
Himmelstjerna, som var gift med doktor Jens
Glitterup i Danmark, skulle helsa på
föräldrarna och medtaga sin lille ettårige Jeppe.
De skulle komma i början af Maj och Kasse
beordrades att passa på ångbåtarna och skrifva
J hein efter hästar frän Saviniemi. Hvem var
stoltare än de tre Himmelstjeruorna?
Eufrosyne jublade vid tanken på att vara moster.
Gossarne talade blott om svåger Jens och
tyckte det vara utmärkt roligt och märkvärdigt,
att hafva en gift syster utomlands. Masse
började genast slöjda en pekpinne åt Jeppe,
| ehuru Camilla förestälde honom att den ju
icke skulle behöfvas på många år ännu.
En afton, då de som vanligt arbetade på
slöjdskolan, stod Kasse och språkade ifrigt
med en annan pojke, som hyfiade vid
samma hyfvelbänk som ban. Då kom en
kamrat och hviskade några ord åt honom,
hvarefter begge skyndade till ett sidorum, der
Masse gret ocb vred sig af smärta: ban
hade af nyfikenhet tagit ett hyfveljern ifrån
skärsliparen, hvilken höll på att hvässa
slöjdskolans alla knifvar, sågar och hyfveljern,
ocli skurit sig så illa derpå att pekfingret
var nästan afslitet.
— Vi måste gå till en läkare, — utbrast
Kasse förfärad.
— Far till gubben Bäck, — rådde
kamraten. — Han är i staden.
Nu hade Bäcken från Österbotten en gång
botat pappa Ilimrnclstjernas ben, och Kasse
var derför beredvillig att följa kamratens
råd. Han gick ned på gatan med den
gråtande brodern, tog en isvoschik och bad
honom på må få köra till societetshuset.
Ditkommen frågade ban efter doktor Biick.
Kvparene skakade på hufvudet, men Kasse
var envis, och gossarne infördes ändtligen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
