Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
NYA THOLLSLÄNDAN.
N:0 18
isynnerhet afskräcker oss åtlöjet, det tina
gäckeriet, som stinger så hvasst som en fin
syl och vanligtvis möter den som vägar
vara modig, jag menar här ilet mod, som
allvarligt och fast men dock kärleksfullt
vågar uttala sitt ogillande af gäckeriet med
det bästa, det heligaste, det oskuldsfullaste
i mensklig tro och handling. Detta är ej
sällsynt, långt ifrån. 1 de finastj
umgängeskretsar, liksom i de råaste, tinnes denna
olyckliga vana att bana allt heligt och rent
— och tyvärr mången gång äfven inom
familjclifvet.
Att då skratta med, att bidraga till
skämtet med ord, dem samvetet ej kan gilla,
eller att blott tiga, då en allvarlig protest
vore på sin plats, se der den feghet, som
undergräfver mångens samvetsfrid. Innan
man rätt vet huru, insmyger sig hånets gift
i ens egen själ, den varma oskuldsfulla tron
lider skeppsbrott, ocb, sedan man engång
sjelf mist tron på det goda, gifves intet
hopp oui seger i kampen för dess rätt.
Deu sanna fördragsamheten behöfver en
djup och klar inblick i det egna hjertats
gömsleu, ett afståeude från all hög tanke
om egen ofelbarhet och ett redligt
sträfvande att i allt, på allt sätt och vid alin
tillfällen erkänna andras årliga afsigt och
ärliga tro, den må nu sedan strida hur
mycket som helst mot vår egen. Och dertill
behöfver deu det snut kristliga modet att
öppet erkänna egna misstag, äfven der den
har deu största utsigt att blifva mött med
hån och gäckeri.
Mången kortsynt menniska har klandrat
Kristus för det ban med gissel utdref dem,
som köpte och sålde i templet. Men utan
denna handling — säger en stor tänkare —
skulle der funuits ett tomtum i Kristi
karakter och lif. Jemte det kärleksfulla,
san-ningsiilskande och fridsaina i hans sinne
måste der finnas en vredens nitälskan mot deu
låghet, som icke skydde att vanhelga det
ställe som var invigt till Guds lofprisande.
Samma vanhelgaude kan ske på hvarje tid
och i hvarje stund, dä man söker att draga
det heliga i stoftet, och der är det sanna
modet pä sin plats.
Det är konsten att kunna vara på en
gång sant, fördragsam och sant modig.
Den svenske Leonidas.
Af z. T.
(Porta, frftn n:o 12.)
Iden upphörde. En trumslagare
afsändes med budskapet, åtföljd af en
officer. De närmade sig försigtigt den breche,
som i går kostat så många offer,
trumslagaren förut uniler ihållande hvirflar,
parlamen-tärcn efter. När da kommit på hörhåll,
svängde officeren sitt hvita fälttecken och
ropade allt hvad han förmådde: kapitulation!
— Hvad nu? — utbrast Slauge, som stod
i brccheu. - Skjut (len gläfsande hunden
der nere!
En karbin blixtrade» och den olycklige
trumslagaren föll, midt i en hvirfvel, med
genomskjuten panna Parlamentären, hvilken
kulan rätteligen gälde, kastade sig på
marken och kröp på alla fyra tillbaka till lägret.
— Alle man på sin post! —
kommenderade chefen. Han visste livad som skulle
följa.
Åter begynte kanondundret med en
våldsamhet, som vittnade om fiendens raseri.
Han kastade nu äfven fyrbollar, som
antände de återstående husen och som
försvararne sökte förgäfves släcka. På vestra
sidan hade de intet annat skydd än
qvarlig-gande grushögar, de läto, utsträckta på
marken, jernliaglet hvina öfver sina hufvuden,
men äfven denna ställning räddade (lem ej
från återstudsande kulor och kringflygande
stenskärfvor. När de kejserlige sålunda
uttömt sin första vrede öfver trumslagarens
fall, upphörde ånyo elden, och fram ryckte
en stark kolonn infanteri med kavalleri i
spetsen till tredje stormningen. Denna gång
spridde sig framför kolonnen en jägarekedja,
hvilken sigtade på hvarje lefvande föremål,
som rörde sig inom de nedskjutna murarna.
Stridens utgång berodde närmast på
au-fallspunkteu. Skulle fienden taga sin väg
öfver minan, eller skulle ban välja en
annan punkt? Valet stod honom fritt; hvad
hindrade houoiu. Icke ens ett gevärsskott
mötte honom mer. Han skulle endast
marschera in, och Neuuburg var hans.
Den underminerade vestra sidan, der allt
redan var nedskjutet, erbjöd honom fördelen
att vara fri från rök och brand, medan den
öfriga stadeu stod i lågor. Han valde så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
