Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
NYA THOLLSLÄNDAN.
N:0 18
— Ni måste komma med oss! Ni gör ju
det? — ropade gossarne, som hoppats på
denna vändning i samtalet för att fä bedja
den omtyckte läraren att medfölja på deras
utflygt.
En morgon, tillbragt under fiske i
Wey-burn-viken tycktes medföra ett mycket
lyckligt resultat, åtminstone i gossarnes tycke
— Det värsta är, — menade Graham, —
att vi icke få någonting att koka, de äro
alla så grufligt små.
— Vi skola koka dem på stranden, —
sade Sanderson, en hurtig liten krabat.
Jag skall rensa dem.
Efter frukosten gingo herr Grafton och
de äldre gossarne bort, lemnande Edmonds,
Graham och Sanderson att göra hvad de
behagade.
— Men se’n till båten, att ingen stjäl den
ifrån oss, — ropade en af gossarne då de
gingo.
— Ah. har ingen fara, båten är i säkert
förvar, - ropade Graham tillbaka.
Fiskkokningen tog mycken tid och
utfördes med största ifver. De gjord» upp eld
i en grotta nära stranden och Edmonds
förklarade att just detta var så hemlighetsfullt,
och roligt, alldeles som om de varit
smugglare. Sedan kokades en del af fisken i ett
öskar af jernblock, tills den kom i ett
tillstånd af angenäm blöthet, hvarpå återstoden
stektes svarthrun på glöd. Mon lille
Sanderson förklarade, att allt smakade utmärkt.
De hade visst en ovanligt stor fallenhet att
tillreda fisk. Medan de väntade pä
kamraterne, blef tiden dem lång i den qväfva
grottan, hvarför de beslöto att gå ut. och ströfva
litet omkring. Men knapt hade de kommit
ur grottan, innan ott allmänt rop uppstod.
— Båten! livar är båten? Någon har
stulit vår båt!
— Se, der är den, långt ute pä viken,
och två pojkar ro den. De måste hafva
stulit den I
Gossarne framdrogo sina näsdukar, viftade
och skreko, men det tjenade till ingenting.
Pojkarne i båten tycktes äfven hafva sett
dem, ty de viftade tillbaka och skreko
någonting, hvarjemte ljudet af ett skallande
skratt kom öfver vattnet till de bedragne
på stranden.
— De vilja kanske bara skrämma oss,
menade lille Sanderson. — Skada, att här
icke. fins någon polis.
— Han skulle icke kunna hjelpa oss, om
ban icke kunde simma som en svan, - sade
Edmonds. — Stanna ni här, jag går att se
om jag ej kan göra något. Om de andra
komma tillbaka, så säg att jag åtminstone
vill taga reda på hvad de der pojkarne
ämna göra.
Innan kamraterne hunno svara, hade
Edmonds redan lemnat dem och klät trade, vig
som en katt öfver klipporna i den riktning
båten försvunnit. Han kom snart i sigte af
det lilla fiskläget, hvarifrån ban antog att
pojkarne hade kommit, lian mötte ingen
menniska, icke heller såg ban till båten. Då
han uppnådde fisklägets båthamn, mönstrade
han alla båtarne, men „Ziguenaren" (deras
båt) fans icke der. Ilan återvände
långsamt öfver klipporna. Då, o hvilken fröjd,
upptäckte ban båten uppdragen i en liten
grotta mé]hui två höga klippor. Men hvar
voro pojkarne? Edmonds hörde deras röster
utan att kunna se dem. Ändtligen
varseblef ban dem, sedan ban en lång stund
krupit försigtigt omkring i det höga gräset vid
klippbranten. Nu voro de tre. Edmonds
mod sjönk. Huru skulle ban kunna återfå
båten af dem?
— Nåväl, — tänkte han sedan modigare.
— Jag vill leka „udda eller jemt" med dem.
Få se, hvem som vinner.
Han beslöt att icke längre gömma sig.
De kunde icke hafva sett honom vid
Wey-burnviken, och dessutom kom ban nu från
motsatt häll.
— Iiallok! — ropade han. - livad gör
ui der?
De tre gossarne sågo upp något
förskräckta, men de lugnade sig strax, då
de endast sågo en liten spenslig gosse stå
pä klippan ofvanom deras hufvuden. De
voro starka, bredaxlade ynglingar, nästan
dubbelt så långa som ban, och trodde sig
ej behöfva frukta något af honom.
— Hvad göra ui der nere? — ropade
Edmonds på nytt.
— Kom hit och se, om du kan! —
ropade ynglingarne gäckande tillbaka. De kuude
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
