Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nio 15
ILLUSTRERAD BARNTIDNING.
115
Trettio lyckliga barn somnade denna afton på
sina hårda bäddar med små tacksamma hjertan.
Mången vacker sommarsöndag hade Atte
och Rosa, ja äfven Rudolf, känt det
betungande att nödgas sitta inne och lära barn
läsa och skrifva, men i afton var all möda
glömd. De kände sig obeskrifligt glada och
lätta om hjertat. Det, är så saligt att gifva.
Hvilken fröjd var det icke på nästa
läs-förhör att följa med sina elevers framsteg
ocb höra dem få beröm! Men det bästa
af allt var den gamle klockarens förvåning
när Petter Högvall steg fram, iklädd Rudolfs
snygga mörkgrå trikotklädcr och ny mössa,
samt goda stöflar. Och när Petter sedan
läste ett långt stycke i nya testamentet utan
att. stappla på ett ord, sköt klockaren sina
glasögon högt upp på pannan och
betrack-tade den fordom så okunniga gossen med
glad förvåning.
Dessa erfarenheter, denna lön för sin
möda sporrade Monäs ungdomen I ill vidare
arbete och ju äldre de blefvo, desto klarare
insågo de välsignelsen häraf. Maria.
Från Sländans vingar.
Æod dag, trollslända!
r/’— God dag, Mari!
Nu kan jag berätta dig något.
— Ja, jag ser på dina brunstekta kinder
ucli dina glada ögon, att du upplefvat något
extra roligt. Kanske du tagit solbad i
Visby eller metat makrill i Marstrand eller. .
Bättre upp, slända! Gissa på bara.
— Eller åkt på velociped till sydkap,
eller ....
I kjolart Jo, jag tackar.
Eller knixat för de kejserliga i
Barö-sund ....
Nej, jag ser att du ej kan gissa. Ilar
du ej hört talas om ett berg, der solen vid
midsommartid uuder flera nätter ej tager
nattmössan på sig? Der fåglarna gifva
konsert dygnet om, och der menniskor från
söder, öster och vester samlas för att se
midnattssolens mirakel?
— Skulle jag icke hört talas om Aamsab^if
— Nå väl, trollslända, jag har varit till
saminans med tyskar, engelsmän, fransmän,
amerikanare, ryssar, abyssincr och andra
vanliga menniskor på Aavasaksa.
— Pyttl Du? Jag tappar ögon och öron
af förvåning! Ja, du har naturligtvis rest
dit i Auvasaksaspelet med V2 dussin kamrater.
— Ni\j du, jag har varit der med dessa
mina egna händer och fötter, armar och ben.
Och jag har med mig som vängåfva åt dig
en pressad Aavasaksamygga. Se här, tror
du mig nu?
— Jag får väl lof. Tack skall du ha för
presenten, den skall smaka mig lika bra som
färsk lax smakar dig. Men berätta, berätta.
Ser du ej hur mina vingar flaxa af otålighet?
— Tålamod, slända! Först skall du veta,
att vi voro två, ty ensam, ser du, skulle
nöjet varit halft. Jag lockade derför Sabina
ined mig. Sabina är, som du vet, inte rädd
af sig. hvarken för att hålla tal på klassen
eller klifva uppför himmelshöga utsigtsberg.
Vi fingo våra pappors och mammors tillstånd
och reskassa hade vi sjelfva småningom
skrapat ihop åt oss.
Den 10 Juni satte vi oss i en
jernviigs-kupé i Helsingfors. Hvardera hade vi cn
nattsäck, en resväska öfver axeln och
paraply i handen. Jag var dessutom rustad med
puukko vid sidan, och Sabina med en
respektabel matsäckskorg. Ocb hurruhl så bar
det af, ut i vida verlden 1 — Hvarför resa
ni ej hellre till Norge eller Schweitz? —
frågade oss någon i kupén. Tackar
ödmjukast, egna knutar först, andras sedan,
svarade vi.
Om jernvägsresan till Willmanstrand är
icke annat att förtälja, än att vi smälte i
kapp med karamellerna i matsäckskorgen,
sväljde ansenliga portioner dam och att
Sabina midt i en ljuflig jernvägslur flög upp
som om hon hört skolklockan ringa till bön.
— Hvad nu? sporde jag. — Jag har glömt
min nattsäck i Helsingfors I
Vi blefvo sprittvakna. — Glömt din
kappsäck! Man ser att du är första gången ute
och reser. Hvad annat står att göra än
att telegrafera efter den och anteckna första
äfventyret.
Bantåget körde oss ända ned till
Will-maiistrands hamn, der vi skulle gå ombord
pä „Konkordia" — inte lånte Dika förstås!
På stranden stodo Hertel, Riitta, Basti, Siiri
och Katri och nickade och hviftade. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
