Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 NYA TROLLSLÄNDA?). N:o I 8
Kalle hade tappats bort redan i
början, och emedan hans vårdare icke
kunnat begripa annat, än att Kalle hade sällat
sig till det öfriga sällskapet, hade ban sjelf
satt sig ued nära utgången och beslutit att
der invänta de öfriga.
Jo, det var en vacker historia! Kalle var
borta. Borttappad i Alfred park!
Det föreföll väl en smula svårt att finna
honom bland alla de tusental små pojkar i
hvita hattar, med fladdrande blå band, hvilka
den dagen tumlade om i den stora parken.
Men omöjligt var det. ju icke, isynnerhet
som sex andra af det finska skeppets
be-sättning råkade komma in i parken och nu
alla blefvo behjelpliga att söka upp den
förvillade Jittle russian".
Polismännen skulle ju icke få släppa ut.
något barn från parken. Deruti låg
åtminstone en god tröst. Men huru man sökte
och sökte, blef det slutligen för alla tydligt,
att Kalle dock till sist icke fanns i bela
parken.
Och ändtligen tillstod en af vakterna, att
der kommit en liten gosse, som talat ett
främmande tungomål, gråtit efter mamma
och gått ut genom porten, innan vakten
hunnit hindra honom
Nu var det värre. Kalle hade lemnat
parken! Gått ut i eu främmande stad, i
främmande laud, utan att hitta den länga
vägen till skeppet, utan att kunna tala med
någon af de främmande menniskor, hvilka
han mötte på sin villande väg.
Jag vet ej om Ni kunna förstå huru
Kalles mamma blef till mods. Den stackars
polismannen hade mist siu post och sin
lifs-bergning, ifall hon velat i poliskontoret
anmäla hans försummelse. Meu hvad hade det
bätat henne, om polismannen än fatt utstå
det hårdaste straff? Kunde det återskaffa
hennes förlorde gosse? Kunde det föra
honom tillbaka i hennes famn? Kunde det
beskydda honom för farorna på hans farliga
vandring, för skenande hästar, elaka menniskor
eller från att krossas under tramvagnarnes
grymma jernhjul ? Ack nej, det kunde blott
Gud allsmäktig, och till llonom steg
inoders-bjertats ödmjukt förkrossade bön: Fader i
himmelen, beskydda mitt barn!
(Forts, i
-UiyiSyTftSU-
Min lilla hvita kudde mjuk och
varm.
Fr&n franskan al K. W.
Miu lilla hvita kudde, mjuk och varm,
Med valda fjädrar fyld enkom för mig,
När jag är rädd för mörker, trött af larm,
Ilur nöjd jag lutar hufvudet mot dig!
Hur många, många barn sin mor ha mist,
Ha ingen bädd och intet hem likt. vårt
De bli, soin jag, dock sömniga till sist,
Ack mamma, söta mamma, huru svårt!
Jag ber till Gud för dessa stackars små,
Som ingen kudde ha och famnar min.
Säg, att vid din, min bädd får alltid stål
Tack inamina, tack, jag smyger mig till din.
När dagen randas, solen uppgår skön,
Då vaknar jag och ser omkring mig gladt.
Nu vill jag bedja snällt min lilla bön.
Gif mig ännu en kyss, — mamma godnatt!
- -M- —:
Gammal saga.
Det var en gång en gubbe, som hade tre
söner. Den äldste hette SI,rmt, den
mellerste Skradarad, och den yngste
Sinskrudan-deskradaradskrad.
Och så var det en gumma, som hade tie
flickor. Den äldsta hette Sif), den mellersta
Sibinibb, och den yngsta
Sinsibandesibinibb-snibb.
När de blefvo stora, gifte sig Skräd med
Si b, Skradarad med Sibinibb, och
Sinskru-dandeskradaradskntd med
Sinsibandpsibi-nibbsnibb.
Ocli den sagan var icke längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
