Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
NYA TROLLSLÅ NDAN.
N:o 19
Är der emellan,
Ocli sommarsolsken, det är så kort,
Det doftar som mina blommor bort!
Från sländans vingar.
(Forts, frän N:o 16.)
"-CV®-"
^mänliga, glada, gästfria Uleåborg! Vi
plumsade ned i idel lyx och
beqvämlighet från det ödemarkslif vi nvss fört och
kände oss till mods ungefär som två
tjärtunnor, placerade i hvar sin sidenfåtölj:
Bruna voro vi som tjära, ocli klädningarna
i kappsäcken visade intet spår af att ha
varit uya och släta. Vi gjorde bekantskap
med dina vänner August, Signe, Meri tfch
Ernst och med den oförgätlige Krusse. Krasse,
vet du, med långa öron och korta ben, lät
vyssja sig som ett lindebarn och kunde gå
på två ben för en sfcorpbit.
Vi sågo hur laxarne sprattlade i patan,
vi bekikade stadens märkvärdigbeter inifrån
och utifrån, uppifrån ocb nedifrån, och sedan
detta var gjort fortsatte vi norrut.
Vellamo bar oss till Torneå. Det var frisk
blåst, men ingen sjögång på det präktiga
Bottenhafvet. Sabina, insjöfisken, snusade
första gången riktig hafsluft, klagade öfver
en oregerlig aptit ocb egnade en saknadens
tanke ät de Uleåborgska kräsligheterna.
I Torneå hamn var öfversvämning och
bar-benta pojkar strittade omkring och erbjödo
sig till bärare. Skulle vi anförtro dem våra
dyrbara korgar och bylten att dränkas i
Torneåelfs vågor? Nej, cn läddningens
engel, i skepnad af en artig rådman, skickade
oss häst ocb Åbo kärra och så reste vi
triumferande vår väg med pick och pack.
Vi hade 7 mil landsväg till Aavasaksa.
Vägen var vacker och intressant, trakten tätt
bebyggd ined snygga gårdar, hästen god och
skjutskarlen språksam. Allt skulle varit
galant, men vädret, vädret ! Det lydde icke
roder. Blåsten pep skarp och
genomträngande i våra öron, vi huttrade i våra tunna
regnkappor och öste på hvarje gästgifveri
spilkumtals med hett kaffe i oss. Det var
| cn bask medecin för Sabina, som icke är
lycklig nog att vara en kaffemoster. Kl. 9
på qvällen kommo vi trötta och genombiåsta
till Aavasaksa, der en rymlig bondgård ingaf
oss stora förhoppningar oin all slags
ersättning för utståndna lidanden.
Bevars, så fint det var derinne! Här
skulle vi må som prinsessor. Tre glada rum
med gardiner, gungstolar, kejserliga taflor,
svällande fjäderbolster, etc. Och till råga på
lyxen ett gammalt klaver kanske från Mozarts
farfars dagar. Sabina kastade sig öfver det
med hela glupskheten hos en inbiten
tangent-hamrare. Här skulle musiceras. Vid första
accordet: bestörta blickar En tunna med
några glasbitar i skulle varit mera
musikalisk Vid audra accordet grep oss ett djupt
vemod. Det var som om längesedan döda,
utspelade slägten jemrat sig inom det gamla
instrumentet. Vid tredje accordet rusade vi
begge på dörren. Min milde, sådana oljud
det frambringade! Ett halft dussin kattor,
sju ugglor och några osmorda dörrar skulle
åstadkommit en angenämare konsert! Nej,
jag tackar, vi gå hellre att söka upp solen
deruppe på berget.
Meu bon lät söka sig. Hela himlen var
tjockmulen som en skolflicka då hon fått
„stå upp". Ilur vi äu letade och sökte i tre
dagar och tre nätter, sågo vi ej hennes
kjol-fåll en gång. Vi sågo intet annat än höga
berg och djupa dalar, mossiga gröna stenar,
sönderblåsta tallar och moln. som hängde
likt tunga gardiner öfver bergstopparne.
Ensliga, fisktoma elfvar ringlade sig kring ängar
och åkrar, gårdarne sågo surmulna ut, och
vår murriga piga bjöd oss fastemat af smör,
mjölk och saltlös rieska. Bra nog, om vi
varit katoliker midt i fastan, men sorgligt
otillräckligt för dem, som regerades af en
Bumburrifex’ aptit. Under fyra dagar samma
magra förplägning, kryddad under våra
bergsvandringar af några näfvar ruttna lingon.
Ja, du skrattar, Slända, du som aldrig fått
smak på biffstek och släpärter!
En dag var det stora tillrustningar i
köket. — Hvad måune vi nu få? tänkte vi med
en hungrig glans i våra ögon För vår inre
svn hägrade laxar och köttbullar, ny potatis
och ärtskidor, tårtor och glace. Den
murriga pigan bar in en bricka. Våra halsar
sträcktes så länga som två tranors — ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
