Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLUSTUEIIAD BA1LNTIDNING.
155
Slutligen kom han till den berömda
doktorns gård.
,.Nå, hvad är det som felas herrn nu?"
frågade läkaren i myndig ton.
Herr Budberg satte sig pustande och varm
på den första stolen vid dörren, och
svarade :
„Ja, jag vet icke hvad jag skall säga, jag
har nu i Here års tid haft dålig matlust,
eländig sömn, har varit tung ocli ovig och
olustig, men .... men .... det är som
ett trolleri .... nu har jag under bela
denna resa varit frisk och glad och mig
fattas ingenting. Litet har jag magrat (de
hafva så fasligt dålig mat i bondgårdarne;),
men det gör bara att jag kan gå raskare.
Det är riktigt förfärligt att. jag skulle gå
den långa vägen, och nu är det alldeles
onödigt".
„,Iaså, är det förfärligt? Vet ni hvad, det
är just den starka motionen, den friska
luften och den enkla maten som gjort er frisk".
„Mo — mo — motionen!" — stammade herr
Budberg, „men det ordinerade ju alla de
sjutton läkarne".
„.la, men ni lydde inte", — skrattade
doktorn, „och derföre narrade jag er att komma
till fots till mig. Gå nu vackert hem igen
och när ni kommer hem, så kan ni afskeda
er inspektor och kanske ett par vedhuggare.
Gå omkring på edra åkrar ocli ängar, hugg
ved och stig tidigt upp, ät enkel föda ocli
låt ölHaskorna ligga qvar på bryggeriet".
„Meu hvad skall jag göra med mina rara
stekar och kakor"? sade herr Budberg
häpen, „och hvad skall jag göra med alla mina
penningar, för, vet doktorn, jag har rysligt
mycket penningar".
.,Åh, dela med er åt edra fattiga
under-hafvande. Betala duktiga löner och sälj kött
för billigt pris, så blifva de rikare och ni
fattigare".
Herr Budberg såg mycket fundersam ut.
„Hör det också till kuren att vara god uiot
de fattiga?" frågade ban.
,,Nej, icke just det, inen då ni var
bekymrad för edra stekar och edra penningar,
så tänkte jag bara på att det ju är bättre
att ge dem åt sådant folk som vanligen liar
för litet, än att äta sig sjelf sjuk.
„Ock skall jag inte få någon medicin
alls"?
„Nej, gör bara som jag sagt".
Halft förtretad ocli hälft, belåten vandrade
den like mannen tillbaka och när han kom
hein, vägde ban ett belt lispund mindre än
förut.
Då blef han så glad att ban höll ett stort
skördekalas för sina arbetare. Der vankades
stekar och bullor, smör, fläsk och ost och
en jättekaffepanna puttrade i spiseln och en
jättesvagdrickstunna stod pä gården.
Den gamle iuspektorn fick pension och ett.
vackert torp att bo på, och lierr Btulberg
lunkade sjelf omkring på sina egor, steg upp
klockan fvra och drack källvatten när han
blef törstig. Herr Budberg är nu frisk som
en fisk, och glad som en fågel och han
prisar storligen den kloka doktorn och den
goda vännen som tillsammans botade honom.
Maria.
Hans och lilla Hjerta.
(Med bild.)
m
•SS ag din stora jacka, Hans, och knyt
du-ken väl omkring lilla Hjerta, — sade
mor och så suckade hon djupt. Stackars
mor var sjuk och låg i stugans enda fattiga
säng med en sliten fäll till täcke. Derför
måste barnen i dag föra postväskan, som
postiljonen afiemnade hos dem, upp till
herrgården som låg tre vetst bakom skogen.
— Var icke rädd, mor, nog sköter jag
mig, — svarade Hans, sköt den bruna
läderväskan in under sin jacka och knäptc
alla knapparne.
Men när han med den lilla systern
traskande vid sidan vandrade fram på den
ensliga skogsvägen, kände lian sig litet illa
till mods. Mor ville att ban skulle gå ensam,
men Hjerta had så innerligt att fä följa med.
Frun hade en gäng sagt åt lians, att hon
liade ett par gamla skor som hon trodde
skulle passa ät Hjerta, och det kunde denna
icke glömma. I synnerhet ini pä hösten
skulle det vara skönt att få ett par egna
skor; nu gick hon med niors, som voro så
stora och läto klafs klafs när hon bara tog
ett steg. Hjerta hette egentligen Gertrud,
men hon hade som belt liten börjat kalla
sig sjelf Hjerta och så fick hon behålla namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
