Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 22
HitUSTHEIiAD BARNTIDNING.
otii liau lofvade at! alla förmiddagar liisa
högt en fimmo för honom.
När han gick genom tamburen hörde han
att eu främmande satt inne hos hans far.
Han tänkte just härpå, då tjensteflickau koin
in med en helsning från hans far, som ville
tala med honom.
Hvem är hos min far V — frågade
Arvid.
— Skolrektorn, tror jag. svarade Hickan.
— Rektor 1 Hvad kan han vilja? tänkte
IJlomfelt, i det han steg upp för att gä in.
— lian vill kanhända skärpa straffet. Och
ett drag af bitterhet låg öfver hans ansigte,
när han strax derefter trädde in till sin far.
Hans föräldrar hade varit mycket
missnöjda och bedröfvade öfver livad han gjort,
och han lindrade o u det icke hade varit
bättre att säga deiu allt. Men han kände
en instinktlik fruktan for att någon, vore
det också hans närmaste, skulle tro honom
vilja skryta med sin handling och få beröm
för den, — derför teg han. Men det sved
i hans hjerta, när hans älskade mor slätade
hans hår och sade: - jag hade icke trott
dig om ett så dumt streck, min gosse.
När ban nu trädde in i sin fars rum, såg
lian genast att han icke hade bannor »ti
vänta Rektor kom honom till mötes med
ett vänligt leende och sade: här ha vi
ju martyren! Hur skall jag godtgöra min
orättvisa mot dig, min vän?
Blomfelt rodnade häftigt och kände sig
styf och trotsig. Martyr! Det var det ord
han minst tyckte om i detta ögonblick livad
han gjort, var det naturligaste i verlden.
Visste de således allt?
Rektor förstod, att han tagit honom från
orätt sida och sade, plötsligt allvarsam:
— Daniel var i dag uppe på klassen och
angaf sig som upphofsman till allt detta
spektakel. Jag förstår dina bevekelsegrunder,
men jag gillar i allmänhet icke ett sådant
missriktadt ädelmod. Hvar och en skyldig
bör få sitt straff.
(Forts.)
P r en um er a n t er n es sida.
Jernvägsfesten i Uleåborg.
Hela staden var prydd till fest. Wimplar, stora
ocli små i alla färger, svajade öfver allt i långa
stänger på taken, från vindsln« korna och tvärs
öfver gatan. En läng. |Aug gata var smyckad med
grut| ar, guirlander kransar och kulörta lyktor.
Tre vackra, höga portar, hvilka pappa kallade
.äreportar’, voro älven anbragta på samma gata
prydda äfven de med granris, röda ocli hvita
blommor och lyktor. Aldrig förr hade jag sett något
så vackert i Uleåborg. Vår skola liksom alla
andra hade lof bela två dagar, ty det skulle bli
fest-— jern vägsfest.
Alen hvarför skulle dof bli fest V Det var ju
ej lörsta gången, som tåget nu rullade lVatn på
den jernskodoa vägen hit upp till oss? Flera
gånger hade vi redan hört lokomotivets gälla
hvissling — vi hade då och dä under höstens lopp sett
resande anlända pl tåget tillstaden. Vi här uppe
i norden, hvilka endast i bilderböckerna sett
jernvägar. tyckte visst, att den frustande
lokomotiv-hästen med sina mänga, tunga vagnar elter sig.
var liåüot. bra underligt. — Men hvarför blir det
fest? — frågade jag en dag af min mamma —
Jo, min lilla vän, det skall mauuna genast förklara
för dig. Vi, som bo här uppe i höga norden äro
nästan som afskilda från det öfriga Finland.
Kölden. (len bistre herren, slår sin isboja öfver
Bot-tenhafvets vågor. Inga fartyg kunna då hemta
till oss varor, e] heller kuuna de resande då
fär->las lVani på Ångbåtar. I ödemarken åter vr
stormen ofta snödrifvorna till skyhöga berg. Hästen
har svårt att. bana sig väg genom des-:i —
vandringsmannen ännu svårare. Men un är det belt
annat. Det uià vara än så kallt, det må storma,
yra eller blfisa. Jernhästen banar nog alla hinder
ur vägen. Han blir ej fördröjd, hvarken af
yrväder eller dimma. Dagligen hemtar han från långt
aflägsna, sydliga trakter äppel nuh andra frukter,
ruat.varor och mycket annat. Farmor, som redan
iir Biyrket gammal och rädd att forkyla sig, lilla
kusin, som endast om sommaren kiinde göra en
resa till norden, morbror och moster — alla kunna
nu, hvilken dag som helst sätta sig i vagnen och
helsa pä oss liar. — Dä staten byggt oss jernväg
och gitvit oss en sådan beqvämlighet örar staden
fest Till ilen äro mänga gäster bjudna från bela
landet och för att värdigt emottaga dem iir staden
klädd i högtidsskrud. - - .Komma farmor, lilla
kusin, morbror ocli moster med?" frågade jag.
, Ne,j. min lilla vän1-, svarade mamma. Jag blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
