Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2
ELLUSTBEBAD BAHKTIDNING.
15
kunnig man, som insåg till hvilken stor nytta ilen
främmande rotfrukten skulle lili om man kumle
införa den i Frankrike. -N’är ingen, hvarken
vetenskapsmän eller jordbrukare. vüle bistå houoiu,
vände lian sig till konungen, soin gaf honom
penningar på det att lian skulle kunna göra försök
utt odla potilter. Parmentier lyckades »il väl, att
potä terna nu äro mycket omtyckta ocli odlade i
lians hemland.
Hafvets rikedomar. En enda torsk har ungefär
hundra tusentals romkoru ocli ett enda stim af
torsk kan uppgå till flera miljoner. Vid Irländska
kusten beräknas fiskfångsten till ungefär G00
miljoner fiskar Ärligen, men det oaktadt tror man att
fångsten af menniskohand är obetydlig mot hvad
fåg-lar och större fiskar förtära. Ën livalfisk kan
halva 1000 sillar i sin buk och en del läglar härja
glupskt hland sillstimmen.
Efterrätt till kryddema.
Det var engång en mäktig man, som fick dot
infallet att pröfva hvilka som voro fiffigare.
svenskarne eller finnarne. Han inbjöd derför ett
dussin af hvardera sorten till en festmåltid. Bland
annat serverades en delikat soppa. Men den Ack
icke ätas med vanliga skedar, utan med ett slags
famnslänga slefvar. Det var omöjligt att liÄlln i
desBa jätteskedar pä vanligt sätt. ty då kunde
man icke komma At soppan, ocli pi\ annat sätt
var det icke tillätet. Svenskarne sutto rådvilla
och luktade på sin sköna soppa tills den kallnade,
ntan att få smaka en droppe. Men finnarne kommo
efter litet fundeuinde pä det klara mod saken.
När de icke kunde mata sig sjelfva med do långa
skedarne, hittade de pä att muta hvarandra, rft
det sättet fingo de i sig soppan och bevisade sig
sålunda vara iintligare än svenskarne.
–
Två konungar.
(Ur „TilhC).
För mänga hundrade år sedan lefde i England
en konung, som hette Knut. Tlau var krigisk och
tapper, och ansågs för Europas mäktigaste furste.
Ott» händer, att konungar omgifvas af smickrar .
hvilka prisa dem och säga till dem sådant som de
icke tänka i sina hjertan, utan endast siiga
emedan de vilja stå i gunst hos konungarne. Om
desse äro svaga ocli" fåftinga, tycka de om sina
smickrare och gifva dem skänker och belöningar,
men konung Knut var lör klok att vilja lyssna till
smicker.
En gång sade hofmännen att konungen var sä
stor. aü ban hade makt öfver allting. Knut, som
var vred öfver detta fåtänga beröm, beslöt att vi9a
sina hofmän huru tomt och osant deras smicker
var, lian låtsade, som om han troddo dem och
sade, att om det var sant att han hade innkt att
befalla öfver allting, så ville ban betalla
hatsvågorna att falla när flodtiden kom. Han lär bära
sin thron ned till hafsstranden, tog plata derpå
och sade till hafvet, som begynte stiga t v dot var
ilodtid: — haf! Du är min "undersåte, ty du
tillhör mitt konungarike. .Ing befaller dig att falla.
Låt icke dina vågor lukta’din herskare.® fötter.
Han talade förgäfves. Hafsvågoma hörde
honom icke, de drogo sig icke tillbaka utan
fortforo ntt stiga allt hastigare. Snart bådo de nätt,
en sådan höjd, att kouungou skulle hafva
drunknat. om lian icke hade dragit sig tillbaka.
Då vände konungen sig med en allvarlig blick
till hofmännen och sade: nu sen I att I hafven
gifvit mig den ära som allenast tillkommer
konungarnes Konung och herrarne» Herre.
Du har ju liist om en liten båt, som en gång
var nära àtf förgås ute pä hafvet? Men i båten
sof En. som visserligen icke såg ut som om han
varit konungarnes Konung, ty hun hade nekat sig
sjelf sin kouuugakroua och påtagit en tjenares
skepnad och nu hade ban intet stolle, der liau hade
kunnat hvila sitt hufvud.
Han sof lugnt i båten, utan att störas af
vågornas brus, anda tills hans lärjungar kommo till
honom och ropade: — Herre, hjelp oss, viförgiis! Då
svarade ban dem med majestätiskt
lugn:—Iklen-troijne. hvi rOdens 1? Och ban befalde hafvet och
stormen att liga, och allt. biel lugut. Do som voro
med honom, sade då: — ho iir denne, ty vädret
och hafvet äro honom lydiga?
Stormen och hafver lydde sin Herres röst, men
lyssna vi vä’ alltid till Hönonl?
Bref under vingen.
A IV (Si
11 g ±_ 1 s a Tack för (litt
nyårs-kort, roligt att fà det.. Hvarifrån i verlden har du
lurat ut mitt namn,iijag käuner ej en half själ i
U—borg, utom dig. hvars bekantskap jag gjort
genom Sländan. Förnamnet var oriktigt., jag heter
ej Hanna. En duktig helsning från Maiju. Ilon
skulle ingenting ha emot utt bjuda dig på
plättkalas ifall du vore närmare till hands. Adjö nu!
Vådligi mycket helsningar frän Alt».
Kära Slända’. ’Nn da det nya året instundar,
tackar jag dip för all den trefnad du skänkt oss
under det förflutna året. samt önskar dig och din
unga syster „Sirkka’ allt godt, samt mänga nya
vänner. Äfven beder jag dig att-, när du flyger
till Björkuddeu, dltföra min nyårshelsning. (5löm
ej det, snälla Slända!
Din vän Siri T.
Smil i ü—hory. Tack tor berättelsen!
Siri T. Din lilla helsning har Sländan lemnat
till 7,. T. Tack för ditt vänliga bref och alin goda
önskningar!
Agne» H. Sländan har glömt att, ski. ka dig en
ursäkt för att din berättelse i Julbladet måste
förkortas lör utrymmets skull. En annan gång när
du företager Ag att o in skrifva ett poem på prosa,
bör du försöka att göra det friare och icke sä
troget följa poemets oid. Ett välment råd, som
Sländan hoppas du ej illa npptager!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
