Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
NYA TROLLSLÄNDA».
N:o 4
hvilken inånga lina rätter syntes, ty mrs
Munt hade gjort sitt bästa. Det var ju så
länge sedan farfar ätit middag på
Rosenknoppen.
Han stannade två dagar derute. Om
söndagen foro vi till kyrkan, men icke till den
trefliga ljusa kyrkan i vår egen hy, utau till
ett litet mörkt kapell, flera verst från
Rosenknoppen. På hemvägen hörde vi att
farfar sade till Reeves, kusken, att han
hädanefter hvarje söndag skulle köra för oss dit,
i vackert väder uti trillan, men rid
regnväder i vagnen. Jag satt på baksätet bakom
farfars rygg och fick kanske deraf mod att
fråga: — hvarför inåstc vi besöka denna
fula Ulla kyrka? Jag är säker att vår egen
der hemma i byn är vackrare, hon ser så
ljus och treflig ut.
— Ha ni varit der? — frågade farfar
skarpt.
— Nej, men vi sågo den när vi kommo
hit och tyckte att den var så vacker.
— Den saken kunna ni icke bedöma. Ni
ha endast att rätta er efter min befallning.
Farfar sade detta i sin allra sträfvaste
ton, men efter hand upptinade han. Efter
middagen tog ban oss med sig på en
promenad i omgifningarna. Vi gingo genom
doftande skogsdungar och blommande fält,
solen sken och fåglarne sjöngo. Farfar var
lugn och tankfull, men besvarade ganska
vänligt våra frågor. Då vi återvände,
stannade han och tycktes försjunken i
betraktande af träden som syntes ofvanom en
gammal mur.
— Är det vår trädgårdsmur? — frågade
Tib, tv vi hade aldrig förut gått denna
väg.
— Nej, icke ännu.
— Hvems trädgård ligger då bakom
denna mur? frågade Gerald.
Den tillhör ett hus, som länge varit
obebodt och trädgården är förmodligen
alldeles förvildad. Det håller på att genom
köp öfvergå till en bonde som troligen
ned-rifver huset eller bygger om det, och —
det blir nog bäst så, för oss alla.
Farfar hade talat långsamt och tankspridt.
De sista orden sade han liksom för sig sjelf,
som om lians tankar mot lians vilja flugit
långt tillbaka in i det förflutna.
— Få vi gå dit för att leka? frågade
Gerald.
— Hvarför skulle ni göra det? Ni ha ju
er egeu trädgård.
— Få vi gå öfverallt, hvart vi vilja, i vår
egen trädgård?
— Ja.
— Och om vi skulle kunna öppna dörren
i muren, få vi då öppna den?
— Dörren? Jo visst, naturligtvis, —
svarade farfar frånvarande. Hans blickar voro
fortfarande fästade på det fremmande husets
trädgårdsmur och en suck undslapp honom.
Sedan vände han sig 0111 och vi fortsatte
vandringen hemåt. Men ban var
synbarligen ännu djupt inne i sina tankar, ty då
Tib frågade: — leder dörren till någon
redskapsbod? — svarade ban med samma
frånvarande ton: — jag tror det.
Tib och jag sågo på hvarandra med djup
missräkning, ,ty vi tänkte på vår underbara
; hemlighet. Tänk, om alltsammans ändå var
ingenting!
I detsamma kommo vi ut på en liten
öppen, sumpig ängsmark, och funno att vi
voro strax på anilra sidan af vår egen
trädgårdsmur, i motsatt riktning till den sida
der vi plägade leka. Nära gångstigeu på
hvilken vi gingo, lågo några djupa, kärrlika
stora vattenpölar med stillastående svart
vatten. På en af dem simmade neckrosblad
och mellan dessa skymtade något ljusblått.
Tib skyndade dit.
— Ack, Gussie, förgätmigej!
Men i detsamma ryckte farfar henne
häftigt tillbaka.
— Akta dig, barn! Du vet icke huru
farliga dessa pölar äro, de ha dybotten och
den som faller dit är ohjelpligt förlorad. Ni
måste lofva mig att aldrig gå nära dem.
— Det är ju bara några vanliga
vattenpussar, — sade jag förvånad.
— De se så ut, men kor hafva drunknat
der, och 0111 jag egde denna mark, skulle
jag låta igenfylla dem. Men jag eger den
ej och — och kan icke inlåta mig med den
nuvarande egareu derom. Så snart grannen
Blake, som jag hoppas, köper stället, skall
jag tala med honom. Men till dess, barn,
måste ni lofva mig att aldrig, hör ni det,
aldrig beträda detta ställe. Förstå ni mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
