Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14
ILLüSTItEltAI) BATINTIDNINQ.
blifvit emottagen och alla hade lofvat att
komma, redan af budbärarens glada
utseende förutspående en angenäm afton.
Emellertid var dagen för bjudningen inne.
Värdinnan hade sluppit oron att få rummen
ordentligt städade, ty Guds fria vind hade
sopat skogen ren. Icke heller behöfde hon
frukta för att någon vårdslös kock skulle
bränna upp steken och pirogerna eller låta
glacen smälta, emedan allt sådant icke
brukas hos fåglarna, hvilka anse växtknoppar
och frön, harkrankar och maskar för det
raraste, och för hvilka glittrande
daggdroppar äro bättre än fräsande champagne.
„Söta du, min fjäder tofs har väl icke
fallit mig slätt i pannan?" sade fru Sidensvans
och vände sitt. lilla fågclansigte mot sin
herre och man, som i förväntan på gästernas
ankomst med ett begrundande utseende gaf
sin näbb den sista putsningen emot den
trädgren, ban omfattat med sina krökta
klor.
»Ingalunda, min kära, din vackra
nacktofs sitter nog på sin behöriga [ilats",
svarade titulärrådet mycket artigt på sin frus
fråga, »sjelfva hårfrisören fråu hufvudstaden
hade icke kunnat ordna den bättre".
„Nå, då må de främmande komma hvilket
ögonblick som helst", sade tituläarådinnan
belåtet och tog sin högtidsmin på sig.
„.la, måtte de snart komma, all väntan är
tråkig," sade herr Sidensvans och kikade i
tysthet försigtigt fram bakom de gröna
lofven, rädd. att blifva sedd, emedan det
skulle sett. alltför nyfiket ut.
Emedan titulärrådets hade utrymme nog,
hade de bjudit alla de vänner och bekanta
de egde. (Roffåglar räknades ju
naturligtvis icke till dem.) De behöfde icke skilja
»bättre" och „säinre", rikare och fattigare
bekantskaper, utan hade bjudit alla på en
gång, rika och fattiga, fula och vackra, fina
och enkla, talangfulla och utan talanger,
så det var en ganska brokig och blandad
skara, som nu begynte samlas.
Herrskapet Gråsparf voro de första. De
hade namnet om sig att vara litet påfiugna.
och visst är det sant, att de alltid till först
infunno sig på alla bjudningar, men den
som kände förhållandena närmare visste, att
•let till en stor del var för kostymens skull.
Ty då de kommo tidigare ån audra, väckte
de intet uppseende och behöfde icke
undergå någon kritik. Anspråkslöst tagande plats
i ett, undangömdt hörn, voro de tacksamma
öfver att få vara med och sågo myekot, som
ingen annan varseblef.
Fru Sidensvans i synnerhet var mycket
vänlig och nedlåtande mot dem, frågade hur
småbarnen mådde samt talade om
väderleken och årsväxten, i anledning hvaraf fru
Gråsparf icke kunde underlåta att med
glädje berätta, det gårdsdrängen härom dagen
stjelpt ett sädeslass utanför deras fönster,
hvar igenom de kommit på grön qvist
förlånga tider. Tituläiradinnan gratulerade till
denna lycka, men tänkte i sitt hjerta
föraktfullt på snyltgäster och blef glad, då
vaktmästar Skata med en djup knix och
ett muntert skratt gaf tillkänna, att flere
gäster anlände.
,1a, der såg man den lilla granna
Doiu-herrn ined sin enkla fru, den vackra
familjen Grönsiska, den glada och talangfulla
mamsell Lärka, det penningedryga
kommerserådet Korp i all sin glans, det ståtliga
hofrådet Tjäder med sina inånga
brunspräckliga gemåler, luftseglar Svala med sin långa
frack, sin hvita väst och sitt utomordentligt
jublande qvitter, fröken Dufva, oskuldsfull
och söt, mamsell Näktergal, hvars härliga
röst började komma i ropet, samt många
andra af luftens och skogens bevingade
innevånare.
Litet stelt och högtidligt var det i
början, men småningom blef sinnesstämningen
mera ogenerad och glad.
,,Litet blandad societet", brummade för
sig sjelf hofrådet Tjäder nch knullrade
hög-modigt upp sin prydliga runda stjert, i (let
han såg sig förnämt omkring. ..Många
uppkomlingar, hm, hm! Det käns litet kusligt
att vara tillsammans med folk, hvars
stamträd börjar från i går — men vår värd har
ett godt bord och det är en tröst. Hvilka
ypperliga hvetekorn och en sådan dagg
sedan! Makalöst! Gudomligt!’- — Högt till
titulärrådet: „En utvald samling, min
bäste. Många talanger och många snillen, oiu
äfven icke alla kunna berömma sig af ett
gentilt utseende. — N:l, tag icke illa upp!
Ni står ju i förbindelse och skaldskap med
halfva verlden och det vore icke lätt att
I göra en utgallring".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
