Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 19
illdstbehad
flarntidnino.
147
Kiito brukade konniui nästan hvarje
efter-middng ocli hjelpa till med diskning af
mid-dagskärlen, skura kastruller, tvätta golf och
annat, .lag liade fått på min lott att köpa
kolförrådet, bära in kol i köket, göra upp
eld i rummen, sopa trappan, köpa kött, fisk
och hnid m. in. Men jag gjorde det icke
gerna. Det var förfärligt påkostande för
mig att ibland möta någon af kamraterna,
då jag var ute i hushållsärenden.
Manima deremot, var vid godt mod. —
Om vi blott finge behålla hvad vi nil hafva,
— sade hon ofta. — skulle jag ej begära
mer.
Men det skulle icke förunnas oss. Trots
alla herr Bteens ansträngningar räddades af
vår stora förmögenhet ingenting eller så godt
som ingenting. Vi måste sälja alla våra
möbler, mammas två återstående
sidenkläd-ningar och några få återstående dyrbarheter,
samt. smärre värdepapper, för att af räntan
på dessa penningar kunna kö]la mat och
hyra ett rum, der jag bodde bakom en skärm.
Det kändes bittert att, gå i luggslitna
kläder, lappade skodon, ha inga fickpenningar,
afsäga sig alla nöjen och ofta gå till sängs
balfmiitt. Maninia hade strax från början
begynt mottaga arbete från en
kortvaruhandel, men som hon aldrig varit sömmerska,
gick detta arbete långsamt för henne. Hon
skulle helst ha blifvit lärarinna, men var
icke nog inkommen i engelska språket för
att kunna få en sådan plats Mot slutet
af vintern fick hon genom herr Steens
bemedling rcnskrifniug på skrifmaskin af en i
Hlnomingtun boende jurist. Derigenom
förbättrades våra inkomster. Jag hade äfven
lyckats erhålla plats som lexbiträde at två
lata små gossar och vi hjelpte oss nu fram
bättre än förut.
Ändtligen koin afslutningsdagen, då jag
utgick från highschool med fullständigt
afgångsbetyg. Jag liade goda siffror i
engelska, matematik och teckning och mamma
och jag voro mycket glada och hoppfulla.
Jag var nu 18 år, hade vuxit duktigt på
senare år och var hufvudet längre än herr
Steen. Mamma sade att jag liknade hennes
bror, och önskade med en suck att ban hade
fått lefva, för att se sin älsklingssysters
barn.
Vi uppgjorde många planer för framtiden,
ocb stannade slutligen vid att jag skulle
försöka få inträde i ett. teknologiskt institut.
(Forts.)
GnO
Mellan himmel och jord.
(Med bild.)
n amerikansk luftseglare berättar:
^ Jag liade länge gått och rufvat. på en
tanke som, om den besannade sig, skulle
blifva af oberäknelig vigt för oss luftseglare.
Jag antog nemligen att det fans en
luftström, som oberoende af ilen lägre luftens
vexlingar, gick i riktning från vester öfver
Michigan-sjön till Toledo eller Cleveland.
För att undersöka detta uppsteg jag en dag
med min ballong från Chicago, följd al eu
ung man, mr Stevens, anstäld vid en
tidning i Chicago.
En vacker dag kl. 2 e. ni., då fullkomlig
vindstilla rådde, skedde afresan och vi slogo
ögonblickligt till väders till en höjd af fyra
eller femtusen fot.
Men der uppe påträffade vi en luftström,
.Mini förde oss mot sydost, bort öfver
Indianas kornfält.. 1 stället för att, som jag
beräknat, gå mot Toledo, gingo vi nu till
lndia-nopolis eller Cincinnati.
En timme efter det vi passerat
Rankakee-Hoden, fann jag att det tjenade till
ingenting att fortsätta färden, eftersom jag nu
sett. att mitt antagande varit oriktigt, och
drog i veutilsnöret, så att vi långsamt
begynte sänka oss. Plötsligt begynte det blåsa
starkt och det var omöjligt att .styra
ballongen så som jag ville, men jag fick dock ned
den till en böjd af 250 fot öfver jordytan.
Jag hade just utkastat el t af aukarèhe.
hvilka underlättade nedstigandet, då min
kamrat förskräckt utropade: — det kominer
ett bantåg rakt under oss.
I detsamma kom ett långt, tungt
godståg rullande ut ur skogen, soui utbredde sig
under \ åra fötter.
— Vi få lof att korsa bantåget, — sade
jag, — men jag hoppas det skall gå bra.
Tåget koin oss närmare, det pustade och
stönade och utsände tjocka rökmoln. Vi
kunde se lokomotivföraren och eldaren hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
