Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17
illdstiierad
barntidning.
157
funnos nog, och hyran plägade ej vara hög
i denna stadsdel.
Något tröstad begaf jag mig ut. Men ack,
alla rum voro så dyra. Villrådig och
nedslagen vek jag in på en liten trång gränd,
der kolhandlare hade sina små skjul.
Derifrån kom jag in på en större, snyggare gata
och stannade vid en butik, i hvars fönster
stodo tallrikar med rykande soppa, köttkorf
och pastejer. Det var ett spisställe. Jag
kände nu att jag var mycket hungrig, ty på
morgonen hade jag ej kunnat förtära
någonting. Våra 50 doll. voro insydda i fodret
af min väst, men i min ficka hade jag 30
cent i småpengar. Just då jag stod i
begrepp att gä in, stötte någon bakifrån till
mig med en börda. Jag vände mig om och
såg en enkelt, men prydligt klädd ung flicka
med en tung korg på armen.
(Forts.)
Den förtrollade stugan.
En liten historia al Aili».
ubbeii Matti och gumman Maja bodde
i en liten stuga alldeles invid sjön.
Om somrarna, ja ända från tidigt pft våren,
sysslade de med sina fiskredskap så lång
dagen var, och under vintern knöt gubben
niit, hvartill gumman spaun garnet på sin
gamla kära spinnrock. Fisken som de fån
gat såldes sedau till handelsmannen i bvn
och för penningarna fingo de hvad de
behöfde af bröd och salt., samt. litet deröfver
till tobak åt Matti och kafle i Majas lilla
svarta kaffepanna.
Fattiga voro de, men mycket förnöjsamma.
Deras stuga låg vackert på den gröna
strandsluttningen med potiilistäppan under föustren
och tvä gamla äppelträd hvilkas knotiga
qvistar skrapade mot väggen då det blåste.
En säng, ett rödmåladt skåpbord, två
stolar och en gammal kista ined kuilrigt
lock, det. var hela möblemanget; men mera
skulle stugan inte heller kunnat rymma, så
liten var hon.
Fu katt hade de som hette Missan och
var de gamlas stora favorit; dessutom hade
gumman en ruggig, gul höna, som om
sommarn gick och plockade i potatistäppan och
om vintrarna bodde under sängen, der hon
vanligen satt på en pinne och blundade på
ena ögat.
Men det var hvarken Missan eller den gula
hönan soin historien gäller!
Kn vacker sommardag sade gubben till
gumman: — Vet du Maja, i dag är det,
tjenligt väder, i dag skola vi ro med vår
fisk till byn.
— Ja, — sade gumman — det skola vi
göra. Och så fick hon brådtom att laga i
ordning litet vägkost, ty färden brukade
alltid räcka bela dagen. Sagdt och gjordt 1
Solen hade icke hunnit högt upp på
himlen, innan Maja och Matti sutto i sin båt,
sedan de noga stängt till stugudörren och
gömt nyckeln på det vanliga stället under
stenfoten. Sjön låg blank som en spegel
och hvar gång årarne sänktes i vattnet,
droppade det klara diamanter från deras spets,
medan båten, der den drog fram, lemnade
efter sig en liten fåra på (len blanka ytan.
Det gick så fort och bra for dem, att de
snart voro ur sigte bakom närmaste udde.
Der låg nu stugan så ensam och gassade
sig i solskenet. Missan hade företagit en
skogspromenad för att söka efter mullvadar,
och den gula hönan låg bland potatisskaften
och rufvade på ägg.
Men det var som nämdt hvarken missan
eller hönan som historien gälde. Ända till
mot. middagstiden låg stugan öde, men då
landade en liten ekstock vid stranden och
durur steg en karl, som bar ett stort ämbar
fullt af rödfärg och en liten pyts med hvitfärg.
Han kom raskt upp till stugan och
betraktade den noga frän alla sidor. Sedan
stälde ban iiiåldoneu ifrån sig, reste upp en
liten stege mot väggen och började med en
väldig borste af bast stryka röd färg på
stoc-karue. Så grant det blef, ja så, att det
nästan tog ondt i ögonen. Målaren var så
obegripligt trägen, ban säg knappast upp ett
ögonblick, utan gick på och suddade och
strök) tills den lilla kojans alla fyra väggar
skeno röda. Och sedan tog ban till den
hvita pytsen med samnia ifver, det gälde nu
fönsterkarmarne och dörrposten: Uusch bara,
så det gick! Penseln Hög fram med
iltågs-fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
