Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 nva trollslända!*. N:o 24
— Känner ni denna unga fröken.
Den tilltalade skrattade, men svarade
ingenting. När tant Dika upprepade sin fråga,
svarade hon likgiltigt: — Jag har sett
henne förr.
Man hörde af tonfallet, att hon varsvenskn
— Hvar har ni sett henne? frågade tant
Dika vidare och borrade i henne sina
strängaste blickar.
— I sällskap ined en pojke, — svarade
qvinnan och log spefullt, i det hon åter
ämnade lägga sig ned att sofva.
Vid hennes sista ord ryckte Spirea till
och utbrast halfhögt: — Dan! Hennes ögon
spejade rundt kring rummet, men hon]kunde
oj se det minsta, som påminde om gossen
Tant Dika gick närmare qvinnan, som för
att hindra henne att draga sig ur förhöret.
— Vet ni, — sade hon och lade hunden på
lienues axel, — vet ni, att ni är misstänkt
för att ha stulit och undangömt ett barn,
en liten gosse? Svara mig, var det ert barn?
Qvinnan skrattade åter. .Mitt barn? —
sade hon, — nej, det var väl förnämare
blod än så.
Spirea drog en djup suck af lättnad ocli
tacksamhet. Hvems barn hennes älskling
än var, så var hon likväl glad. att ban icke
var denna otäcka qvinnas barn. Något spår
af likhet kunde heller icke upptäckas mellan
dem.
— Ilar ni bortfört honom? — frågade tant
Dika åter med stark betoning på hvarje ord.
— Ja, — kom det öfverraskande
uppriktiga svaret. Qvinnan tycktes trött vid
förhöret och gick mot dörren, som om hon
iimnat fly.
— Stanna! Derute står en polis; ni
kommer ingenstädes, innan ni besvarat mina
frågor.
— Såå. Med hvad rätt kommer frun hit
och blandar sig i annat folks äffärer? —
Qvinnan vände sig hotande om och hennes
svarta ögon blixtrade.
— Med dens rätt, som ett belt år tagit
vård om det öfvergifna barnet, — sade tant
Dika fast. — Med dens rätt, som älskat det
mer än dess egen far och mor . . . *)
(Forts.)
*) Ledsamt nog har det varit omöjligt att
slnt-föra berättelsen före jul, hvarför densamma måste
fortsättas nästa Ar.
Jul hos tomtarna.
(Saga.)
var en gång en gosse, som hette
Erik och en flicka, som hette Lilli. De
hade sin pappa och sin mamma, ett godt
hem och en bra sköterska, som hette Anna
Lisa, och voro således mycket lyckliga barn.
När småbarnsskolan slutat och Luciafesten
var förbi, hade de mycket god titi, och då
brukade Erik som var äldre, läsa sagor ur
mammas en stor sag-bnk och sedan berätta
dem för Lilli, som inte hade ro att sitta
och läsa.
En dag hade ban läst om tointarnes
julafton och det var så förskräckligt roligt,
att det vattnades honom i mun att få
upplefva något dylikt. Han hade aldrig fått
se en tomte, dessa vänliga smä varelser i
sina röda mössor och gråa pantalonger.
Hvar skulle ban få tag i dem? llan
brukade gå och leta i de mörka ruminon om
qvällarna, 0111 ban möjligtvis skulle se deras
röda mössor titta fram någostiides, och ibland
smög ban sig ut, ända ned i den mörka
källaren och hviskade och lockade — men
de voro otacksamma nog att inte komma.
Eller kanske tassade de rundt omkring
honom, fastän de hade mössan afvigvänd, så
ban inte såg dem. Han blef helt, missmodig
och beslöt en dag att fråga Anna Lisa.
— livar bor tomtarne, Alina Lisa?
— Tomtarna, hvad skall Erik med dem?
De komma nog fram, när man minst väntar
dem. Var aldrig ovänlig mot tomtarna, ty
då går allting upp och ned för Erik.
— Nej, Anna Lisa, jag tycker så mycket
om tomtarna. Hvar tro du att de riktigt bo?
— Jo, det skall jag säga Erik. Uppe på
vinden fins en skrubb, der vi ha sängkläder
och gamla möbler. Der ha tomtarna
riktigt sitt samlingsställe. Ibland när jag
kommer dit upp med lyktan, bli de rädda
och jag hör dein tassa undan i alla vrår.
Och jag kan se på sängkläderna, att de
riktigt niojat sig der, ty de äro ibland kastade
huller om buller på golfvet. Men inte törs
jag gräla på tomtarna, för då skulle de
ställa till något spektakel i sjelfvaste
julhelgen. Och något måste väl de stackrarna
också få roa sig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
