Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
NYA T110LLSI.ÅNDAN.
N:o 2
och frågor haglade dem kring öronen. Några
af gossarna stodo i ett hörn, ifrigt
diskuterande julens tilldragelser. Flickonia stodo
i en annan grupp, beskrifvande sina
julklappar och förevisande ett och annat nytt, som
de hade på sig. Borta vid kakelugnen stod
en blek flicka och tryckte sig tätt intill den
varma vännen. Hou skakade i hela kroppen,
och det var med möda hon kunde återhålla
tårarna.
Thora gick fram till henne. — Stå inte
där, Selma. Vet du inte att ^ryggmärgen
torkar", 0111 man värmer ryggen mot en het
kakelugn.
, Selma drog sig litet ifrån. — Jag har
frusit så rysligt på hitvägen, — sade hon
Jag skakar ännu.
— Hvarför klädde du dig ej bättre, —
sade Thora med låtsad myndighet och tog
en af hennes händer i sina för att gnida den
varm. — Flickor kunna nu aldrig kläda sig
förnuftigt! Du kom naturligtvis i din
florstunna doffelkappa, fast det är 25 graders
köld?
— Ja, jag har ingenting annat, — sade
Selma sakta. — Tack skall du ha, jag
känner mig redan varmare.
Hon smålog tacksamt mot Thora, som
med ens kände sig sä beklämd om hjärtat.
Nog visste hon ju, att Selma var frielev på
klassen, men hon hade aldrig tänkt på, att
hon kunde vara riktigt fattig. Och när hon
sett henne, höst och vinter, gå klädd i samma
tuiiua, loslitiia kappa, hade hon bara tänkt,
att det var flickors vanliga oförsiktighet.
Själf var hon långtifrån pjåkig, men hon var
i hemmet uppfostrad till sträng lydnad för
hälsans lagar och förstod ej dem, som „kunde
vara oförsiktiga, när de visste, att man kunde
bli sjuk".
Det här var något helt annat! Alt inte
lin ett varmt plagg att kläda på sig, när
kölden sprakade i knutarna, det måste vara
bra svårt. Hon üick tyst från Selma, (»ch
när de åter skulle gå hem, tog hon sin
mjuka, vadderade väst och klädde den på
Selma, trots alla dennas protester.
— Ser du, min paletå är långt varmare
äu din, och jag behöfver als ej den här, om
jag går fort hem. Du får gärna låna den
så länge du vill, ty jag har en annan hemma
Selma gaf henne en tacksam blick. Thora
var ändå bra snäll, fastän många på klassen
tyckte hon var ovänlig och tvär, för det hon
ej hade flickors smeksamnia sätt
På hemvägen skyndade Thora att
upphinna Fritz Amatus, som fätt ett. godt
försprång.
— Vet du, Fritz . . . kan du tro att . ..
alt Selma Helin icke har någon vinterpaletå?
pustade hon, när hon ändtligen hann upp
Fritz. — Hon går i en sliten doffelkappa,
som ej är så tjock som min regnkappa, och
i dag var hon så stelfrusen, att hon riktigt
skälfde i kroppen. Det var så svårt att se.
Hvad i världen skall man kunna göra åt
den saken?
Fritz gick tyst och funderade. — Om vi
skulle sala ihop [tå klassen till en kappa åt
henne, — sade lian slutligen.
Det var just det, jag gick och tänkte
på. Jag har, tror jag, 20 mark i min
sparbössa Hur mycket har du?
— Inte mer än 5, — sade Fritz med en
suck. — Men inte kostar väl en kappa hela
världen häller? Kanske en 30, 40 mark?
Hur tycker du! Den här, som jag fick
sista hösten, har kostat 75 mark, och den
är inte utstyrd als. Om vi vilja ha en varm
kappa åt Selma, sà få vi nog sala ihop så
där en 35 eller 40 mk till.
Jaha. Vi äro 34 på klassen, —
räknade Fritz.
. . . Och mer än 1 mk kunna vi omöjligt
tigga af hvar och en, — afbröt Thora ifrigt.
— Det fins många snåljåpor bland flickorna,
som visst inte tycka sig ha råd att hjälpa
eu fattig kamrat. Men om vi skulle tala
ined fröken Lindström . . .
— N’ej, det tycker jag inte, — sade Fritz
Amatus bestämdt. — Fröken Lindström kan
inte hålla sig, och det måste bli en
hederssak för oss, att inte låta någon utomstående
få nys om det här. Då talar jag hällre
med mina sidensvansar, dem kan man lita
på.
— Ja, gör det, det var eu god idé, —
utbrast Thora förtjust. — Tala med dem i
kväll, så får jag i morgon höra om de vilja
hjälpa oss. Vi säga ingenting ännu i
morgon åt klassen, vi måste räkna ut hvilka
som äro pålitliga, och kunna hälla tyst med
saken, Skada, att det varit jul så nyss. att
vi ej kunna skicka Selma kappan till julklapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
