- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Åttonde Årgången 1892 /
18

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

NYA TROLLSLÄNDAN.

N:o 3

burar af trädspjelar, inrättade en fallucka,
som föll igen, när oxen hoppade in för att
snaska cn talroit på pinnen, och så var lian
fången. Vi liade då en stor förstuga full med
oxar. som bodde der om vintern och
släpptes fria till våren. Nu fångar jag dem ej
mer, jag matar dem fria, de äro då qvickast
och gladast att se pil. Men säg, att de äro
mesar! Säg hellre, att de äro snåla och
dumma, den orlofsaedeln kan du väl gifva
dem; men mesar? Nej, lita du på, att de
äro lika orädda tjufpojkar, som du eller jag!

Lägg på minnet, att talgoxens latinska
namn är parits major: det klingar ju lärdt.
Hans uniform känner du: ofvan grönaktig,
under gul; hufvudet, strupen och ett baud
långs bröstet svarta: kinderna hvita, en fläck
i nacken gulaktig; yttersta stjertpennan utåt
hvit. Han iir den störste och snålaste af
familjen Mes. Han tycker, som roffåglarna.
om mat fråu djurriket. Gif honom ett stycke
talg eller osaltadt fläsk: det är för houom
konfekt. Jag brukar binda en sådan god
bit vid en tråd fråu fönstret: den fryser om
vintern till is, men oxen naggar derpå, tills
blotta tråden iir qvar; då naggar han pä
den: der är ju något qvar af den goda
smaken. Sofver jag för länge pä morgonen,
knackar han på fönstret: nä. latmask, har
du glömt min frukost? Vi ha blifvit så goda
vänner, att mina oxar trifvas här mest hela
sommaren, fastän deras bröder och kusiner
då bo i skogen. Till vintern blir min oxe
allestädes en menniskovän och kommer till
gårdarna tör att snaska folkmat. Dä har
han ej tid att ljunga, bara att äta, och
burrar upp sig, när det är kallt. Meu när (let
lider till våren, får han fallenhet för uiusik.
han som de andra, och sjunger: tmlitu,tuditu,
siiilti. Det är ju ej prima konsertsäng, men
sämre kan man fä höra. Han är alluiäa i
hela Europa, norra och mellersta Asien ända
till norra Afrika, men Egypten blir honom
redan för het. Sådan verldsborgare är min
lilla oxe, soui alla barn kanna och som ej
har någon auuan ovän, än katten sparfhöken
och perlugglau Jag sköt en gång en
perl-uggla på Björkuddens, flaggstång, och det
gjorde mig ondt, sä vacker var hon. Men
de, som voro glada, det var mina oxar. De
misstänkte, att ugglau enkom infunnit sig
här för att spisa dem till frukost..

Jag råder alla gossar och flickor att blifva
bekanta med talgoxarna. Icke för att man
ej kan finna vackrare, snällare fåglar och
bättre sångare, än dessa lättsinniga små
snå-lingar, men derför att de bli hos oss hela
vintern, när de flesta andra öfvergifvit oss,
Då äro mina oxar en ständig påminnelse om,
att vi skola vara goda mol djuren. Ingen
brasa värmer vintei fåglarnas bon ingen lampa
lyser dem i den långa natten, ingen koksa
kokar varm mat. åt dem. Utan de smulor
vi strö åt dem, ha de endast snön, mörkret
och kölden. Var god mot dem, var deras
sol och vår! Z. T.

I stallet.

(Mc<l bild).

f stallet hos Grålle gick kisscntiss Greta
Och bygde ett bo i at gammal korg.
Om ägg hon dit lade, fick Grålle ej veta,
Nog af, att om boet sä drog hon försorg.

Och engång, när Grålle ren ha tf sof om

kvällen,

Så pep det så lustigt i krubban bredvid,
/■’rån Gretas små missar så kom nog den

gnällen,

Fast mamman spann vaggsång så nyter och

blid.

Och när de blef större, sa fick r fabbo Grålle’
Visit utaf trion hvarendaste dag,
Och Fipstt och Mira och mins tingen: Trolle,
De lekte och hade så lustiga tag.

Når då farbror Grålle såg missarna leka
Så kom han sin egen ungdom ihåg.
När barnens sntn händer fatt honom smeka,
Det tid, då han betsel och grim ma ej såg.

Sidensvahnska bolaget

Furls. friui n:o 2.

tin.örsta lediga eftermiddag begaf sig den
rtDåjJ: utvalda kappkomitén att snoka efter
ett öfverplagg ät Selma Helin Tant Dika
tykte, med all aktning för de utvalda, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1892/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free