Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
NYA TROLJLSLÅNDAN.
N:o 3
han hörde från flickorna. Några af kapponia
hade så korta ärmar, att hans armat
spe-tade ut, som länga skaft under dem; andra
hängde, vida och sliddriga, som en säck på
en gärdsgårdsstör Några hade krimskrams
och grannlåter, som kommo Fritz att snörpa
på näsan åt ^fruntimmers" dåliga smak.
andra voro stela och släta, som
soldatschinel-ler. Iiland dessa senare fans slutligen en,
som var rann, af godt tyg, lill skäligt pris
och nästan oklanderlig i fasonen, och som
således utvaldes, inlades och betalades. På
hemvägen vidtalade tant Dika ett stadsbud,
att genast atlämna paketet enligt adress, och,
på tillfrågan om hvem som sände det, endast
svara ett äldre fruntimmer.
Thora gnuggade sina händer och hade
svårt att afhålla sig från en svängom med
Fritz midt pä Esplanadgatan, sä glad var hon
„ Flttnia
Han hade kommit, den vidtberesta,
ovälkomna, illa beryktade muns,jör Flunsa och
trängde sig in objuden i nästan alla hem i
Helsingfors. Det hjälpte icke, att man
reglade tamburdörren, han klef ogeneradt, in
genom köket; och tog man nyckeln ur
köksdörren, försmådde ban icke att stiga in genom
fönsterluckan, när det vädrades. Det hjälpte
icke stort, att inan väpnade sig med „ylle
närmast" ocli två par strumpor ocb en extra
kjol, eller att man stålsatte sig invärtes ined
chinin och „pyrin" och „febrin" och hvad
de alt heta, dessa illasmakande skyddsmedel,
flunsan kom ändå. när man minst väntade
honom, och ett tu tre, var man vänd upp
och ned och kände sig som den olyckligaste
varelse under solen.
I fröknarna Sidensvahns respektabla våning
vid Andrégatan, kom herr Flunsa insmygande
köksvägen, när] Mina inte hunnit fse efter
dörren. Det hände sigTen morgon, när Mina
skulle föra in katfet till tanterna, att hon
snubblade i dörren och fälde hela brickan i
golfvet
— Hvad är det för spektakel? - ropade
tant Dika och satte sig med en sträng blick
kapprak i sängen. Går hon i sömnen,
människa, eller hvad står på?
Tant Dea r un kade svårmodigt på
nattmössan: — ser du inte, attJMina är sjuk? —
sade hon förebrående.
Och den gången såg hon värkligen rätt.
Mina brast ut i en snyftning, där hon låg
framstupa och famlade efter de sönderslagna
kopparna. Ja, som jag har en sådan värk
i benen, att jag inte kan ?&, — snörflade
hon.
Tant Dika var i ett liuj ur sängen, slängde
natt koftan på stolkarmen och klädde sig i
morgonrocken:
Mina går strax och lägger sig. sade
hon bestämdt, hon är ju kritlivit i ansiktet,
som min nattmössa. Se så, lämna det där
och kryp under täcket genast. Jag skall
strax komma och se om Mina.
Men sysslorna? . . kved Mina.
— Dem sköter jag nog om.TTOå nu!
Och Mina skingrade gråtande ut i köket,
drog ut sängen, som hon nyss bäddat ihop,
ocli föll ned i den som en trasa.
En stund efter hördes en knackning på
flickornas dörr och tant Dika steg in. — I
dag få ni vara kvickare än vanligt, - sade
hon hurtigt — Mina har sjuknat i influenza,
och ni Tiiåjite hinna bädda era sängar själfva.
Likaså gossarna.
Tanterna Sidensvahn hade för de dåliga
tidernas skull nödgats afsäga sig den ena
tjänarinnan, och Mina förrättade oin
morgnarna alla husans sysslor, under det tant
Dika själf ombesörjde bolagets frukost. I
dag fick hon dubbelt arbete: vällingen skulle
kokas, bordet dukas, rummen vädras,
dammas ocli städas, samt den sjuka passas.
Sidensvansarna hunno ej hjälpa ined annat,
än att bädda sina egna sängar, de skulle ju
alla i skolan redan kl. 8.
Men tant Dika surrade omkring, som en
gladlynt humla och ingenting blef glömdt
eller slarfvigt gjordt. När Masse kom in,
skickades ban till bagaren och flög af som
om han haft vingar. Kasse tillsades att gå
och bedja madam Pullonen komma och
hjälpa i köket, men kom med beskedet, att
madamen låg och grät, hon hade ej sofvit
på tre nätter ocli magen bara värkte . . . .
— Aha. niunsjör Flunsa! — tänkte tant
Dika, - vi få väl hjälpa oss själfva då. Har
någon väkt Svante? Hau skulle ju följa
eu bekant till 8-tåget.
Kasse spatserade af, men återkom om en
stund med ett bekymrad t ansikte: Svante
mår förfärligt illa, tant, han forsökte stiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
