Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 5
ILLDSTRKHAD TIDNING FÖB UNGDOM OCII BAI|N.
35
ej brydde sig om att vidare forska i saken
Och de få invigda höllo så god min och sågo
så fullkomligt oskyldiga ut, att hou ej fick
minsta orsak till misstankar.
Det var länge sedan sidensvansarna haft
någon klubbafton. Vanligtvis voro läxorna
orsaken härtill, ty de hade vuxit alldeles
otroligt de sista åren, och alla kvällar voro
upptagna af dem. Det var endast då och
då, som bela bolaget satt tillsammans för en
liten stund, pratade och jämförde sina intryck
och erfarenheter, och dessa sällsynta stunder
voro efterlängtade af dem allesamman. De
tykte sig känna hvarandra så bra, ha
förtroende och tillgifvenhet för hvarandra alldeles,
som om de varit syskon. Ja, ännu mer än
syskon, ty dessa voro i regelu förbehållsamma
mot hvarandra, hvaraf nu detta sedan kom
sig. Men här rådde ett öppet, kamratligt
förhållande mellan de unga, grundadt på
omedveten aktning, den ena för den andra
En gång råkade de allesamman få
månads-lof en lördag, så de därigenom hade två dar
å rad lediga Det var i Mars, en glittrande
vacker tuJ, ined skare om morgnarna och
takdropp under dagen. Intet under, om
sidensvansarna hurrade, när de, den ena efter
den andra kommo hemrusande från skolan.
— Vi ha lof i morgon, hurrah!
— Vi också! Och vi också! Hurrah, hurrah!
Två dagar å rad! Det iir sällan det
vankas en sådan oväntad treflighet för alla på
en gåug. Vi måste begagna den till något
roligt.
— Ja, ja! Först stöka vi undan läxorna,
läsa riktigt vildt i kväll och i morgon bittida,
så ha vi två dagar fria. Hej hopp,
falle-rallallaaa!
Och Kamilla bjöd upp Svante till en
polka-mazurka på inatsalsgolfvet, medan Masse slä
pade den motsträfviga Stubben med sig i
en vild galoppad, som lockade tant Dika ut
att se, hvad som stod på.
— Vi ha lof, vi ha lof, — skreko de om
hvarandra.
— Och därför tycka ni, att ni skola sparka
det aram golfvet så, att målningen yr omkring
i stora flisor, — sade tant Dika med en
ganska missnöjd blick på Masses och
Stubbens fotspår.
— Ursäkta söta lilla älskade tant
Karba-sia, — pep Kamilla tillgjordt och tog tant
Dika om lifvet med en frimodighet, som
vittnade om föga respekt. — Vi ä’ som
förgjorda i dag af bara glädje, sir du
Jag förstår, och jag får väl förlåta er
det, — nickade tant Dika blidkad — Jag
föreslår nu. att ni passa på att vara
mycket-ute dessa dagar, när vädret är så vackert.
— Ja visst, bela dagei,! — skrek Masse.
— Du kan vara glad, tant, om du får oss
hem till middagen.
— Brrrr, — lät det från Fritz, som ej
kunde tänka sig en möjlighet att bli utan
middag.
— Vet ni hvad, — nej, hur sku ni veta
det, — sade Etfi — jag ämnar mig ut att
sparka i morgon, hvem kommer med?
— Jag! — skreko Fritz, Masse och
Ka-’ milla.
Kasse hade också ämnat ropa jag, ineu
Masses tunga var kvickare och hann förut.
Och efter bröderna hade sin sparkstötting
gemensamt, kunde de ej vara med på samma
i gång. Kasse såg litet snopen ut, men sade
ingenting. Fritz ädelmodiga hjärta tvang
honom att erbjuda sin sparkstötting, men
det giclc Kasse inte in på. — Svante och
jag taga till skidorna, — sade ban afgörande,
och därvid blef det.
— Det är ju lika hälsosamt att skida, som
att sparka, — sade Kamilla tröstande. —
Och mindre ansträngande, — inföll Fritz.
— Ähnej, tvärtom, det fordras mera
ansträngning vid skidande, än vid stöttuing, —
påstod Kasse bestämdt.
— Det kan jag ej gå in på. — sade Masse.
— Jag är alltid dubbelt så trött, när jag
varit ute och sparkat, än då jag skidat.
— Af det enkla skälet, — upplyste Svante,
att du sparkat i dubbelt så mänga
timmar, som du skidat Försök bara att skida
lika länge utan hvila, så får du se
Forts.
Studenten och det fiffiga mösset.
(Med bild.)
Oi
teu vindskammare, högt upp under taket
af ett stort stenhus, bodde en fattig
student. Hans bostad var lika daskig och
luggsliten, som hans kläder. Basten tittade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
