Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
kva trollslända!*.
N:o 13 & 14
Följande hans vfilvilliga ^upplysningar,
försatte vi oss och vårt bagage om aftonen i
en järnvägskupé, sora pappa sörjde för, att
vi fingo behålla för oss själfva Fastän jag
alltid har den prisvärda föresatsen att taga
med mig på resor så litet som möjligt,
kommer jag’-likväl aldrig i väg med mindre än
8 kollys. T ex. som nu: två plaider,
pa-raply, parasoll, hattask, nattsäck, en bukett
och en stor påse päron, de två sista från
goda vänner, hvilka voro fylda af medlidande
med[mig,-stackare, som skulle „i kloster".
Handskakningar och afskedskyssar vid
stationen, en h vissling, en knyck, och jag satte
mig bums på min bukett, medan pappa
viftade af alla krafter med sin nya röda
sidennäsduk. Framåt rullade vi. mcdau en låug
skimrande ljusrad flög förbi kupéfönstren.
Adjö Berlin, adjö Kroll, adjö alla mina
vänner!
En half timme senare snarkade pappa mildt
i sitt hörn, med min plaid under hufvudet
Jag satt och tänkte på er därhemma och på
alt hvad dessa 14 dugar hade fört med sig,
–reseförberedelserna, inpackningen,
afskedet från alla hyggliga klasskamrater . . .
vet du, jag förargar mig ännu grundligt
öfver den usla 6:an, Nielsen gaf mig i geografi!
När jay blir lärarinna, skall jag aldrig vara
orätt vis,^ partisk, aldrig häftig, nej aldrig. ..
Jag vaknade ur mina drömmar vid en knyck.
Jaha, jag rullade fortfarande framåt i en
järnvägskupé, och satt icke i min
framtids-skola, utdelande anmärkningar i långa banor.
Pappa snarkade oafbrutet; utanför ropade
konduktören: Maydehury! AtMleigeiiJ och
slog dörren på vid gafvel, så en frisk
mor-gonluftning fylde kupön.
— Pappa, pappa, här skola vi ut. det är
tågombyte! — Och i feberaktig brådska rykte
jag till mig rägnkappan och plaiden, strödde
alla päronen ut öfver golfvet uuder mina få
fäuga försök att sticka påsen i
rägukapps-fickan, stack dc flatprässade blommorna
under armen och hopjmde ned pä perrongen.
I hastigheten bröt jag af parasollskaftet i
dörren tappade plaiden i fötterna på en
gammal tjock herre, som småleende åsåg
mina manövrer och så till sist fälde jag min
olyckliga bukett neil mellan järnvägsskenorna
om vägen ... jag skall strax vara till tjänst.
— Och så trillade ban i väg.
under vagnen Den gamla herrn såg
för-skrfikt efter den. och pappa mumlade något
om, att 17 års flickor icke skola fjäska i väg,
som 9 års barnungar. Du vet huu är ibland
litet, morgonretlig, men det går öfver, när
han får kaffe.
Emellertid iir jag viss på att vi hade mitt
„fjäsk" att tacka för att vi hunno ined, men
det vill pappa als icke medgifva. 1 det vi
brusade i väg, tittade jag upp pä den gamla
ärevördiga domkyrkan och tykte mig höra
Nielsen predika: „under trettiäriga kriget
mistade domkyrkan i Magdeburg korset på
det ena tornet och man har sedan icke
kommit sig till att ditsätta ett nytt." Nu såg
jag med egna ögon, att där värkligen
fattades ett kors på tornet, så att den gången
hade han nu rätt.
Vi hade endast 1 timmes väg kvar, och
jag såg mig ifrigt omkring för att göra mig
bekant med de omgifningar jag ett helt är
skulle hafva för ögoncu. En vänlig fru
besvarade mina frågor: — där till vänster hade
vi Elben, där till höger det bekanta
„<>fvu-soimerL" hon antog för gifvet, att jag
visste hvad det var Annars bara flacka
„Hiibenfeldcr" och vid horizonten höga
fabrikspipor och styfva popplar, hvilka lefvande
påminte mig om träden i Gunnars Noachs
ark. Men där — hvad var det — en oänd
ligt läug byggnad på afstånd, som glittrade
underligt i solen
Ah, dir Saliiie hei Grosz-Sittm, den
måste ni engång besöka. Där lins också en
ganska treflig badort strax invid.
Jag förklarade pà min bästa tyska, att jag
näppeligen skulle få tillfälle att besöka
trefliga badorter, då jag skulie i pension.
— Till G*"* förmodligen? Jag vet icke
hvilket som är mera kändt, „rlie Krziehungx•
anstalt" eller die Ifrezrln, de sista känner
åtminstone jag mycket väl
Alldeles portierns ord! Hvad var då detta
för hemlighetsfulla ting? Jng säg frågande
pä henne, men hon bara log: — ja, vänta bara,
så skall ni både få se och smaka.
Ändteligen G***l Jag stack hufvudet ut
genom fönstret . . . det var ju bara en liten
obetydlig station, jag såg mig oin med stor
missräkning. Inga andra människor syntes
till, än en tjock stationsinspektor, nagra
bärare, hvilka icke sågo ut, som om de väntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
