Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
29
— Nej, sade han, och hans ögonbryn
samman-drogos på ett sätt, hon kände så väl, hoptryckande
ansiktet till något mörkt, förstenat såsom av
inbunden, tungsint smärta. Det låg i hans lynne då och
då. — Nej, skall det ske, så varför inte i dag? På
det här sättet är ju omöjligt att leva, och vi ha
ingenting att ordna. Det är bara att gå till en präst, och
Smiths lovade nyss att bli vittnen.
— Men, han höll henne ett stycke ifrån sig, du
skall ju aldrig förebrå mig det här, Louise? Du vet
hur saken står, jag är hemlös och arbetslös, men jag
skall försöka mitt bästa, det skall bli mitt enda mål
att skaffa dig, oss utkomst.
Hon vart förvirrad och skrämd av de sista ordens
opåkallade, nästan kyliga tonvikt. Om hon icke sett
och vetat hur kär han var i henne, så, men han var
så samvetsgrann.
— Skulle jag förebrå dig? — hon log litet
spasmodiskt — jag kom ju hit och trängde mig på dig. Så
genomlustig hela den här tillställningen är, säg, Töre!
Och med armarna om hans hals tiggde hon stumt
om samförstånd, levande helt i ruset, trängtande efter
att det äntligen »skulle bli någonting» i denna
underligt grå, evigt bidande tillvaro, som hon utstått i
långa, många år.
Dagen försvann fort med uppackning av
brudklänningen, som Louise, trots Tores betänkligheter,
envisades att kläda på sig.
— Ja, men se hur jag ser ut.
Hon granskade. Hennes stämning föll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
