Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ÅTTONDE KAPITLET.
ända, och framträdde sedan förvandlade till
fullfjädrade sprättar.
Det låg en fridags oro i luften, och utan att hysa
minsta intresse för namnsdagshelgonet följde den ena
efter den andra småningom exemplet.
I herr Mac Loughlins affär växlade artisterna
dagligen, nya ansikten lyste för att försvinna, innan man
hunnit vänja sig vid dem. Det var en omsättning
av föga likartade element: konstmålare med mer
eller mindre kända namn, som genom ödets orättvisa
befunno sig utan pengar, kypare, upptröttade vid
affären, och till en omväxling livade för
penselhantering, yrkesmålare, studenter och bondpojkar, i vilkas
hjärnor spökade någon dunkel hågkomst av den
tjusning, rödstrykningen av ett plank brukat framkalla.
Och mister Mac Loughlin förstod att draga nytta av
alla och visste på centen vad deras tjänster voro
värda.
Nu gick han själv, en spenslig högt uppskjuten
gestalt med snabba, nervösa rörelser och något böjd
näsa under sylskarpa ögon, i skjortärmarna fram och
åter, tuggade ihärdigt, spottade överlägset träffsäkert
åt kaminen till och såg utan att säga ett ord på var
och en, som avlägsnade sig.
— Well, mister Hultman, ska inte ni också
försvinna?
Töre, som slutat att i ett hörn förtära sin
med-havda frukost och gjorde sig i ordning att fortsätta
arbetet, svarade godmodigt leende:
— För dåliga tider, herr Mac Loughlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
