Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är således ingen adel i Norrige, ty
"den nästan utdöda" var egenteligen ingen,
och det är just därföre fråga om införande
af en ny adel. Uti den Kongl. Propositionen
härom, där grunderna för ett sådant
införande utvecklas, synes det antagas som
gifvet, att denna författning, på det sätt den nu
i Norrige skulle komma att äga rum,
annorstädes, ja till och med alltid, ägt rum. Men
lika litet som ett Borgarestånd, kan äfven
ett Adelsstånd på sådant sätt införas, och,
troligen, lärer Adelsståndet i andra länder ej
finna sig särdeles smickradt däraf, om man
skulle vilja anse det som en blott tillfällig
product, såsom ett blott genom reflexion
tillkommet element och mindre än de andra
stånden sammanflätadt med statens organiska
Utveckling. Men historien kan visserligen icke
framvisa något exempel på en adel, som på
detta sätt, genom en reflexion öfver nyttan
af densamma, i en redan organiserad och till
alla delar utbildad stat, såsom något
heterogent tillkommet. Den sanna adeln har
alltid varit uti och med staten. Väl blifva
förtjenster belönta genom adelskap, men detta
belöningssätt förutsätter en adel. Första
tillkomsten af ett sådant stånd och dess
utvidgning äro för den tanke, som vill begripa
dem, tvänne alldeles afskiljda problem, som
ej böra på något sätt med hvarandra förblandas.
Skulle man tilläfventyrs vilja åberopa
sig bildandet af Napoleons nya franska adel
— det enda exempel i sitt slag — så vet
man huru kort tid den ägde bestånd och
huru den nu endast fortsätter sin tillvaro
dymedelst, att dess öfverlefvor stödja sig vid
den gamla adeln, såsom en alltför vanlig
utvidgning däraf. Tvärtom skulle i Norrige den
gamla adeln, då den redan genom ett af
Storthinget fattadt och af Konungen sanctioneradt
beslut blifvit upphäfven, sammanfogas
med en alldeles ny; eller kanske såsom
en från denna alldeles afsöndrad fortfara, och
tvänne Adelsstånd bredvid hvarandra äga
rum; eller måhända förblifva upphäfven —
så att uti ett land, där ett Adelsstånd
verkeligen är för handen, den verkeliga adeln
ej vore adelig, under det endast personer af
borgerlig härkomst blefve adlade. Hvilket
fall man nu ock må antaga; så är det dock
visst, att ännu icke någon statsförfattning
historiskt upplöst ett problem af denna
beskaffenhet. Någon annan får man därföre icke
åberopa. Men till och med den nya
franska adeln blef ingalunda på ett sådant sätt
införd, som det nu, enligt den Kongl.
Propositionen, skulle ske i Norrige. Den
franska staten hade dels varit i en fortvarande
kris, dels var det ännu, då Napoleon införde
sin adel. Stora talanger hade under kriget
på utländsk botten, och i de inhemska
angelägenheterna, blifvit använde och måste
därföre af folket anses för fäderneslandets
räddare och nationallärans grundläggare.
Sådana ovanliga gerningar, som förutsätta
ovanliga händelser och omständigheter, måste
träda framom mängden af de vanliga, de
kunna endast äga rum där Staten, stadd i
gäsning, hotad på alla sidor och inom sig
sjelf, söker gifva sig en ny form, och sålunda
har ock den nya franska adeln blifvit i och
med staten. Norrige är i ett helt annat
förhållande. Ett land, där allt är lungt, där
man ej sysselsätter sig med annat än det inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
